Lars Gunnar Björklund

Lars Gunnar Björklund tillsammans med Sven Jerring och Åke Strömmer


@AlexTJohansen: #Lars Gunnar Bjorklund: Tråkiga nyheter, Lars Gunnar Björklund har gått bort. RIP Lars Gunnar Björklund. En Förgrundsgestalt i Svensk idrott.

The world’s best schools are in Finland

    Homeschooling in Finland,  the best educational system in the world

Education firm Pearson publishes a world ranking list of educational systems which is topped by Finland. It’s interesting that Sweden, Finland’s next door neighbor, doesn’t even make the top 20 and is also surpassed by nations like Russia and Hungary.

The study can detect that there is a correlation between results and spending, but it is not as important as the general attitude towards education. It is also interesting that of the top 20 countries it’s only one that has made homeschooling illegal, Germany. In Sweden homeschooling is also illegal,  but then again, Sweden did not make it to the list of the 20 best educational systems in the world.

Finland allows homeschooling and has the best educational system in the world. My conclusion based on this, is that the ban on homeschooling has nothing what so ever to do with quality of education. So what is the Swedish agenda, really?

In Sweden homeschooling is a crime and parents wanting to homeschool labeled as mentally challenged. 

EQ World map / Världens känslor


FOR ENGLISH SCROLL DOWN

Gallup har tagit fram en karta som visar känsloläget i världen rapporteras det om i engelskspråkiga medier. Det ser inte bra ut för Singapore som rapporteras ha känslomässiga problem, eller som det heter på engelska ”känslomässigt utmanade.”

Här kan man gå in och roa sig med en interaktiv världskarta och se hur det står till med Sveriges grannländer. En besvikelse att Norge inte har deltagit i undersökningen. Ryssarna hetsar inte upp sig i onödan enligt studien.

I Finland är man tydligen mer känslosam än i Sverige, där ser man, och vem hade kunnat tro att Sverige är mer känslosamt än Italien? Undersökningen visar också att USA uppvisar stor förmåga att erfara känslor.


ENGLISH

Gallup has produced a map showing the emotional state of the world, it is reported in the English-speaking media. It does not look good for Singapore reported to have emotional problems, or as it is called in English "emotionally challenged."

You can go in and have fun with an interactive map of the world and see how things are with Sweden's neighboring countries. It's disappointing that Norway has not participated in the survey. The Russians are no drama queens according to the study.

Finland is apparently more emotional than Sweden, how’bout that, and who would have thought that Sweden is more emotional than Italy? The survey also shows that the U.S. has a great ability to experience emotions.

Pink Elephant


SWEDISH GOV'T IN SAS COVERUP@dagensnyheter: DN Plus: Regeringen morklagger SAS-raddning http://t.co/EnRijAC1

Conformity


SWEDISH CONFORMITY 2.0 @AlexTJohansen: "@Noterad: #SvD Swedes want to censor public art that is perceived as provocative. http://t.co/bnt873bl #noterad"

Cold case


So, is this the culprit in the sinking of the Titanic? Many believe it is and the photograph is up for sale at an upcoming auction Dec. 13, 2012. The prize tag is estimated to $8 000 - $10 000.

Undoubtedly a piece of history that is slightly disturbing in a way. It is said that a picture says more that a 1000 words. In this case its silence speaks more than the movie. It tells a story about 1 517 passengers and in a very chilling way.

GOOGLE LIABLE FOR SEARCH RESULTS


GOOGLE AS PUBLISHER OF LIBEL @KM_Entourage: Google Must Pay For Libelous Search Result, Says Court http://t.co/elZnqn9j #SocialMedia #Business

This could mean the beginning of the end of the free internet as we know it. Although libel is an infestation, the alternative, internet where only ”fair weather nice driving” is allowed is an absolute no no.

Evil / Ondska

                                      Ondskan ikläder sig altruismen/Evil in the guise of altruism

FOR ENGLISH SCROLL DOWN

DN skriver att en undersökning av Alexander Haslam och Stephen Reicher visar att ondskan inte är banal. Gamla teser kastas på soptippen och nya förklaringar omfamnas. Den gamla ståndpunkten att ondskan är passiv, att det handlar om människor som liksom lyder order och inte mäktar ta ställning emot visar sig inte stämma. Samtidigt så tilldelas Augustpriset till Göran Rosenberg för hans författarskap om ondskans implementering.

Jag tycker det är intressant att den ”banala” teorin har fått sådant genomslag, för personligen tycker jag att den nog är kontra intuitiv. Jag tror alla människor har någon erfarenhet av sadistisk ondska i livet. Det kan vara någon elak unge i skolan, eller någon sadistisk distanserad byråkrat som i sken av förment professionalism är slående oberörd av situationen.

Den banala synen har en tendens av självbedrägeri över sig, ett sätt att sticka huvudet i sanden, för att fortsätta kunna tycka att de flesta är ganska hyggliga, följer order, men ville egentligen inte. Man slipper också omaket att behöva förklara ondskans väsen, eftersom människor inte ÄR onda, de bara råkar GÖRA onda saker.

Det tycks mig som om man genom att anta den banala synen också på något sätt minskar på ansvaret. Man kan fortsätta gömma sig i sanden och inte behöva ta tag i problem som finns, men som det blundas för eftersom de ”inte finns.” Ta tanken på den ”goda staten” som är så förhärskande i Sverige, ett antagande som effektivt tystar alla försök att reformera den offentliga verksamheten. Varför har vi till exempel inte en författningsdomstol i Sverige? För att vi har demokrati och lagen som ett uttryck för majoritetens, dvs folkviljan inte kan ha fel? Det gick ju himla bra i Tyskland. Men som de experiment som citeras i DN:s artikel visar så kan bevisligen människor bete sig grymt mot varandra, om möjlighet ges. Det är kanske så man ska se på det.

Författaren Laurence Rees har skrivit: ”It is worth trying to understand why so many of the former Nazis I have met over the last fifteen years appear to find an internal justification for their crimes (”I thought it was the right thing to do”) rather than an external one (”I was ordered to do it”).

Om dessa forskningsresultat får så värst mycket praktisk betydelse återstår att se. Redan innan visste vi ju att människor kan göra de värsta tänkbara saker. Vi visste också att auktoritetstro spelade en roll i detta, vilket jag tror att det fortfarande gör faktiskt även fast denna studie visar att människor agerar efter sitt egen värdering. Man har liksom bara flyttat problemet ett steg bakåt på något vis. Uppfattningen att man gör något som är ”rätt och riktigt” beror till stor del på vilket samhälle man lever i. Vilka impulser och värderingar som förstärks har naturligtvis staten och auktoriteter ett stort inflytande över, vilket ger möjlighet för den enskilde att använda auktoriteten som alibi, som rationaliseringsgrund, för sina egna böjelser eller värderingar.

Nazismen är ett utmärkt exempel. Den Nazistiska regimen tvingade inte befolkningen att hata judar, det fanns redan en utbredd antisemitism i Tyskland, såväl som i andra länder. Den tyska regimen förstärkte värderingar som redan fanns och iklädde sig altruistiska motiv i sin propaganda och vädjade till folkets bästa egenskaper, och opinionen följde stegvis efter, allt för löftet om framtiden, för folkviljan kan ju inte ha fel, eller?

ENGLISH

DN writes that a study by Alexander Haslam and Stephen Reicher shows that evil is not banal. Old theories are replaced by new explanations. The old view that evil is passive, that it is about people who, are obeying orders and not capable to act in any other way, is not accurate according to the study. With relevance to this I note that the August Prize was awarded to writer Goran Rosenberg for his authorship on the implementation of evil under the Nazi regime.


I find it interesting that the "banal" theory has made such an impact, because personally I think that it probably is counter-intuitive. I think everyone has some experience of a sadistically evil person in life. There may be a horrible bully at school, or a sadistically distant bureaucrat that in the guise of supposed professionalism is strikingly unmoved by the situation at hand.
The “banal” theory has a tendency of self-deception about it, it is a way to stick your head in the sand, to continue to find that most people are fairly decent, following orders and such, but did not really want to do all that evil. It also effectively saves you from the obvious trouble of relating to evil as an entity of itself. People can DO evil things – yes, but they ARE not evil.

It seems to me as if by adopting the banal explanation one also reduce responsibility. You can continue to hide in the sand and not having to grasp the problems at hand, simply because they "do not exist." Take the idea of ​​the "good state" that is so prevalent in Sweden, an assumption that effectively silences all attempts to reform the system. Why have we not, for example, a constitutional court in Sweden? Because we have democracy and the law as an expression of the majority, that is the will of the people, can not be wrong? Well, that approach went amazingly well in Germany, if sarcasm is allowed. But as the experiments quoted in DN's article shows it is evident that people can behave cruelly towards each other, if given the opportunity. Maybe that is the way to look at it.

Writer Laurence Rees has written: "It is worth trying to understand why so many of the forms Nazis I have met over the last fifteen years Appear to find an internal justification for Their crimes (" I thought it was the right thing to do ") rather than an external one ("I was ordered to do it").

If the findings of this study will have any practical significance remains to be seen. Even before this we knew that people can do the worst things to others. We also knew that authoritarianism played a role in this, which I think it still does. Even though this study shows that people primarily act according to their own convictions. It has just moved the problem one step back in a way. The idea that you do something that is "right and proper" depends largely on what kind of society you live in. The state and the authorities have a great deal of influence over which impulses and values that ​​are being reinforced in society. Giving individuals the opportunity to use the values derived from authorities as an alibi, as a means of rationalization, for their own inclinations or values, or as history has it, their atrocities.

Nazism is an excellent example. The Nazi regime did not force people to hate Jews, there was already a widespread anti-Semitism in Germany, as well as in other countries. The Nazi regime reinforced the values ​​that already existed and assumed the altruistic motives in their propaganda and appealed to the people's best qualities, and public opinion gradually followed after. All for the promise of the future, for the will of the people cannot be wrong, right?

Haddile's home is in Sweden

The Swedish family that look upon Haddile as their own daughter now have yet another struggle to engage in, since now by DNA testing, Haddile's biological parents have been identified in Algeria.

Haddile have been cared for by her Swedish foster parents since she was 4 months old. She is now 2 1/2 and knows no other family than her Swedish family, her Swedish foster parents and her Swedish foster siblings. She speaks Swedish with an adorable southern dialect like any native. According to Swedish law, it is the best interest of the child that should govern the decision concerning her future. This may sound good, but really is no better then the person making the judgment. This since it pretty much can be construed to mean anything, which the vast record of violations of children's and families civil rights in Sweden is a grim record of.

In this case there are several factors that come into play. Haddile was deserted and left with a man, not her father, and he took the baby to a hospital, claiming the mother had left the baby with him. Haddile had signs of abuse, suffering from malnutrition and head injuries and probably brain damage.

The county in which Haddile lives, is paying the foster parents for their care, that's why it is also an economical question, although I'm convinced that the county would never admit to that. But as it happens it is the same county and its social services that will investigate and decide on where Haddile will live. Let us not forget, this is the same social services that wanted to send Haddile of to an orphanage in France not so long ago. Where they claimed she should be, instead of living with her foster parents in Sweden. They had to go back on that since they got public opinion protesting against it and Swedish media was all over it, which apparently also notified her biological relatives in Algeria about it. Also they can easily circumvent Swedish law since Haddile according to Swedish judicial logic or lack of it, the law doesn't apply to Haddile even though she is born in Sweden, because she doesn't have status as a legal permanent alien.

Haddile was born out of wedlock and Haddile's biological mother have reportedly received death threats against herself and Haddile because of this, and now the biological mother apparently want to have Haddile to live with her under those circumstances. Haddile doesn't speak a single word her biological parents language, from her perspective she has a swedish mother and a father and knows no other. We cannot know the underlying motives for the biological parents sudden wish to have Haddile. At one point they saw it as the best alternative to leave her with strangers when they were in Sweden and going back to Algeria. Now they are in Algeria and claim they want her back. What's to say they are not being threatened?

In Swedish media the parents are now refereed to as the Algerian couple. But when Haddile was born there was no couple, her biological mother was a single mother and Haddile was born out of wedlock. Now they claim it's a "couple" without explaining how that came about. The Swedish state department has a report that shows that children born out of wedlock in Algeria are traumatized in the Algerian society and made to suffer their entire life.

For me its a simple choice. Let her stay in Sweden. She will grow up in  a loving family. She wont be traumatized and not made to suffer the rest of her life.





Sekulära självmål

BRIST PÅ SEKULÄR LOGIK@AlexTJohansen: Det ironiska med den sekulara prosyletismen och dogmatismen ar svår att missa. http://t.co/ecOoaSwv

Det ironiska är med vilken dogmatisk nit de av den sekulära världsåskådningen försöker tvinga alla andra att leva efter deras katekes, år efter år. Ytterligare ironiskt blir det eftersom de "sekulära" inte är emot att unga påverkas, så länge de påverkas i sekulär riktning. Ett sorts självmål kan man tycka. Brösttonerna att unga själva ska få välja livsåskådning klingar falskt. I sovjet hade de ett parti med fria val...

Sweden on egalitarianism

INTERNATIONAL MEDIA ON SWEDISH GENDER DOCTRINE @RT_com: Swedish toymaker publishes 'gender-neutral' children's Christmas catalogue http://t.co/NXVSUNgq

Edwarda O'Bara so beautiful.


Sometimes I come across a story that brings me pause. The story about Edwarda O'Bara is one of those stories. Almost unimaginable in its message of the unconditional love and loyalty of a mother transforming words, a promise, to her daughter, into a monument of the importance of family, and what a family is and the unconditional love of a mother.

In a time when families are marginalized more and more, maybe this is an example that is offered in the right time. 1970 before loosing consciousness Edwarda asked her mother Kaya not to leave her side. Kaya gave her daughter her word and stayed by her side for 40 years. Taking care of her when in a coma.

A family pulling together, mother, father and sister, loving and caring. No one had to tell them what was best for their daughter. No one had to teach them to love her. They didn't have to have a degree in socioligy to be able to determine how to honor, and love and cherrish their daughter and sister.

A family doesn't need law,  a mother doesn't need the social services telling her what is best for her child. Why would I bring this up, certainly this is a view that all societies is founded on, the family? Unfortunately not. Not Sweden. In Sweden this amazing story and testimony of faith, family and love would be utterly impossible. I can guarantee that it could never have happened and I am sorry to say it will never happen.

There is first the issue of the Swedish health care system. It would simply not allow for someone laying in a coma for 40 years. The plug would have been pulled after a few months. Not very long ago, I experienced the nightmarish side of the Swedish "health care" system when me and my wife tried to stop doctors from  terminating the life of a little baby with braindamages. The doctors refused to wait for a second opinion from a specialist in Germany that the parents had begged and pleaded the doctors to allow since the baby had started to show improvements. The doctors turned of the respiratory machines without remorse, the tears and pleadings of the parents and others couldn't even move the doctors to postpone the death sentence of the baby one single day. In Sweden there is no law, or court that has jurisdiction over a doctor. The parents had NO way of defending their daughter's life.

Secondly there is the issue of the subordination of the family and the parents to the government. In Sweden it is not the parents that decide how the children is to be raised, it is the state. Parents that have their own ideas, such as raising their children the way they think is the best or wanting to homeschool, loose custody of their children, its a fact. In Sweden family is only what the social services in your local county decides it to be.

Thirdly, the kind of faith and self sacrifice and loyalty and love expressed by this family to their loving daughter would in Sweden only be considered as some kind of extremist behavior. To prove my point, DN's artikel on the subject is void of any emotional, religious or loving subject. In comparison the Miami Herald is full of warm empathy and respect. That's because these are subjets that in Sweden only is allowed and approved when expressed in a non committing manner, balanced and calm, as to minimizze the risk of anyone thinking you are overly emotional or even worse, a religious fanatic. Dominic Johansson that I have mentioned earlier in my blog was deemed by the social services to be too trusting and outgoing, which was held against his parents, obviously they must be some kind of extremists, and as it happens they actually called them "human rights extremists."

That's why, for me, as someone that has been exposed to the Swedish society for so many years, Edwarda O'Bara is a beautiful reminder of what we are or more importantly what we must strive to remain. We are loving parents. We care for our children the best way we can. We try to never let our children down and we always try to keep our words. We never seize to love.


The O'Bara family has given the world a standard, not an unclimbable mountain or impossible to achieve, not like that at all. They have shown something better I think. They have inspired and shown that there is love. They have done this in a time when family and parenthood is marginalized in Sweden. Think about that. I think that's amazing.

@svtnyheter: Gina Dirawi lade upp en bild pa en bok skriven av en kand antisemit pa sin blogg. #svt http://t.co/IyCSOlCr

SAS MED PLAN!


@AlexTJohansen: #aftonbladet http://t.co/ZZMLqiTp SAS gömde plan så de inte skulle synas vid konkurs. Jag antar att det är det som kallas att ha en plan!

AFTONBLADET

Happy Thanksgiving to all!

Mars i november


Marsbilen Curiosity, eller snarare Curiosity's analysenhet SAM, har hittat något som forskare säger kommer vara "earth shaking" och något för historieböckerna. Jag Twittrade om den 20 november. Min  "Twitt" är härunder. Det verkar vara någon som SAM har samlat in som kan vara material som förts med vinden på Mars.

Det låter ju oerhört spännande, och spekulationerna går vilda. Det får det ju naturligtvis göra när de lämnar oss vind för våg så här utan information.

                                                      Här är SAM

Med tanke på hur forskare är i allmänhet beter sig, de kan ju liksom gå upp i falsett när de hittar ett nytt protein i en unik mussla som bara finns i en liten sjö på den Ingushiska tundran, typ, så är det med viss försiktighet jag låter mig dras med. Men det är svårt, tanken svindlar. Tänk om de hittat bevis för att det funnits liv på mars?

Kanske någon molekyl som tyder på att det tidigare funnits växtlighet där? Det vore ju alldeles oerhört. Kanske en ovanlig mineral? Det är nästan så man tycker att forskarna är hänsynslösa när de berättar A utan att säga B på flera veckor - åtminstone osportsligt. En annan som nu lider av allvarlig nyfikenhet har svårt med väntan.  Men det är klart, de måste väl kolla ordentligt först.

Nu ska jag vänta i två veckor på detta!
(1/2) @universetoday: Has Curiosity Made an 'Earth-Shaking' Discovery
@Noterad: #DN Belonad forskare ser mork klimatframtid. Pa tisdagskvallen mottog professor Gretchen Daily "Volvo E... http://t.co/YKCkMu6K #noterad
@svtnyheter: svt.se - Regeringen bakom lonesankningskrav - involverade i sankningen av SAS-anstalldas loner. http://t.co/Iv3kF6Kr #SVT

Scandinavian Airlines and the art of bullying and cutting a deal

 

If I would sum it up, this is what I think has happened. SAS (Scandinavian Airlines) with months of planning and coordination up the sleeve, set into motion a plan that in essence was something like this.

1. The owners are aware that he company is going to craps.
2. Keep it a secret until a week or so before total meltdown.
3. Blow it up in everybody's  especially the staffs faces, induce stress, text messages, twitter, irrational directives, and seemingly perpetual meetings.
4. Build up anxiety in the staff, make them worried, concerned for their paycheck, keep everyone in a constant state of insecurity and make them feel guilt.
5. Negotiate panic style, all or nothing, long and late hours, sleep deprivation, and irrational and shocking methods to put your opposing parties out of balance. Like dragging the negotiator into a dark room with the management staring him down and only an agreement and a pen on the table.


6. When the counterpart is exhausted, disoriented and on the verge of a nervous brake down, present the new agreement as if it was an ultimatum, all or nothing, live or die.

This is basically an implementation of "reinforced interrogation" techniques, also commonly known to have been used as a brainwashing technique. The problem is, any contract signed under these circumstances would be considered null and void in any decent court of law. Most civilized countries have laws against these kind of methods in trying to manipulate a counterpart into an agreement.

Then, voila! What do we have? Costs are reduced. Obnoxious unions and the workforce are subdued and the value of the company on the market just sky rocketed. This is what I believe, the owners of SAS are planning to sell the company. Now they have scared the staff half to death and in the process cleaned the slate for the new would be owner, and the price tag just got a lot higher. Could it even be that the actual buyer is already in play?




Climate


I think that in a democracy and in the free market, no government will be able to make the appropriate adjustments required to halt the increase of the average temperature of the planet. Not until the actors on the market themselves, from the individual consumer to the large multi-narional super corporations, realize that neglect will cost, and cost dearly is there going to be any real change. But then again, that may actually be sooner than one would think.

After the storm Sandy, there were some that expressed concerns about the climate change and its effect on the weather patterns for heavily populated cities, like New York. So it is not entirely impossible that it can be seen as a bench mark of sorts. Maybe there is, in big business, a sense of "awakening" in light of the massive damage Sandy caused in New York. I know that the Insurance companies must be tearing their hair out in panic and trying whatever they can to get people to avoid to get damaged so much. They don't mind people buying insurance coverage for ... stuff, they just rather see that they would never have to pay any claims. This alone will set things in motion. Too expensive insurance plans for high risk places, like New York, is going to start a movement.

My guess is that once the climate changes starts to sting were it matters, it will probably lead to two things. One - big business will adjust swiftly. This will probably take place with a chocking speed. One day all the HQ:s are in cool places like New York, Hong Kong and such, and like a flash in the pan, suddenly they'll all be relocated to dorky places like Knoxville, Tennessee or Ping Pong, China. Leaving skyscrapers miles high empty and vacated. It would probably constitute the next big real estate crash, not to mention unemployment, there's nothing more discouraging, than a sign that says: "HQ Closed - moved to "in the middle of nowhere city."

The other thing would be that organizations and people with less resources would be left to their own devices, with misery and tragedy on a never before seen scale as a result. For some reason almost every densely populated area on the planet is in close proximity to the coast. That is going to cost.

Now then, when these reports come out, I always tend to think something in line with "Oh my goodness, we're all gonna die!" or something to that effect. After a while though, after the initial chock and panic have subsided and my ability to reason and observe again is restored, I start to think. There are always somebody paying somebody to do a report on something to tell somebody else... something.... because they it will help them to... ?

Achieve something?

The climate changes all the time on the planet. During the bronze age, they cultivated grapes in Scandinavia. That means the weather was a lot warmer than today. Apparently a thousand years ago in Scandinavia during the rule of the vikings, it was a lot warmer than today as well. Which in a way is kind of unfair, being that the vikings has a rumor of being these bad ass warriors totally oblivious of the elements and pains, when in real life they were like sissy livered southern europeans that get frostbites as soon as the temperature goes below the 50's.  Temperatures change, and life goes on, but it changes.

It does not mean the end of the world to mankind. So there wont be any polar bears around? I don't even know a polar bear, they're kind of cute though, but there weren't any polar bears around a million years ago, so I guess polar bears come and go?
Yeah, some would say, but those changes were made by nature and not by man. By which it would follow that man is set apart from nature in this line of reasoning, right? That is, there is polar bears and whales and stuff, and then there is humans that are like UFO's or something.

This is the part that really I wonder about. This is because these people that are saying this, are mostly the same people that are saying that all living organisms have the same rights, we are all animals etc. etc... and man is not the crown of creation etc. etc.. .
We're emphatically held to be just another creature among others, i.e. when we discuss polar bears or dinner. Not when we discuss temperature fluctuations of the planet. Then we, humans that is, are automatically transformed to Dr. No or Strangelove or something. Then man and civilization becomes an abomination, a tumor, a villain in paradise and NOT a part of nature.
See, here is where it is lacking in logic. If there exists responsibility by virtue of man's possibility to choose how to act, by definition you are set aside from the rest of the animal kingdom. The wild beasts of nature never spend time on such futile tasks. Fortunately it is not my mountain to climb to fuse these two apparently opposing philosophical claims into one united idea that actually makes any sense.






SASKONKURS.COM

                                     Alla tankar är inte lika viktiga

Det är förmodligen inget som kan rädda SAS i detta skede. Det akuta läge som nu uppstått kan ju rimligtvis inte vara något som ledningen blev varse förra veckan. Detta har SAS vetat i månader om inte år. SAS har haft en medveten taktik att tiga, tiga, tiga och tiga tills det bara är en vecka kvar av bolagets existens. På så vis kan SAS  genom chocktaktik, pressa de anställda maximalt till eftergifter i förhandlingar.

Konkursen är förmodligen bara dagar om inte timmar iväg. Pilotfacket säger nej, styrelsen sitter i krismöte med bankerna på en söndagskväll, och SAS beordrar att alla planen ska vara fulltankade så de kan flyga hem igen om konkursen inträder när de är borta. De uppmanar personalen att ta med sig extra pengar till uppehälle om de blir kvar utomlands. Då undrar jag om inte personalen värdesättas lika mycket som planen? Borde inte SAS se till att personalen har så det räcker, om de på grund av att arbetsgivaren har misskött bolaget inte kan komma hem i tid?

SAS tänker på planen, men inga tankar finns på personalen. Vem vet, det kanske vittnar om just den attityden som nu sett till att SAS inte fungerar och det ligger i samma linje som den medvetna chocktaktiken och beläggande av munkavel på personalen.

Det är dags att lägga ner SAS, tyvärr. Synd för alla anställda, men jag tror att deras framtid är förhållandevis ljus i alla fall. Det finns flera välskötta flygbolag som står redo att fylla det tomrum som SAS lämnar efter sig. Deras expansion ger nya arbeten för före detta SAS personal. Det är nog bara ett mirakel som kan rädda SAS i nuläget.




SAS i störtdykning

                             En bok som SAS cheferna inte har läst

SAS har missköts i åratal. Ständiga lönesänkningar och uppsägningar. Det verkar som om man är oförmögen att se skogen för alla träden. Det verkar helt enkelt vara så att SAS saknar personalen med den rätta kompetensen att sköta bolaget.

Alldeles nyligen bodde jag på Radisson Hotel i Chicago, en hotellkedja som går utomordentligt bra och som SAS sålde av. Jag noterade att hotellet var hela tiden fullbelagd. Jag tänkte då, att detta är  ytterligare ett exempel på felaktiga beslut som som SAS ledningen tagit. Det som nu lett fram till den dagsaktuella katastrofen. Nu ligger konkursen i luften, vilket inte direkt kommer hjälpa till med biljettförsäljningen. Det vet väl alla hur det år för resenärer, som flyger med mindre nogräknade flygbolag. Vi har alla läst om dessa stackars svenskar, som blivit strandsatta runt om i världen, efter än det ena, än det andra flygbolagets konkurs.

                              Här är jag på Radisson Hotel i Chicago

Belägga personalen med munkavel, är ännu ett led i den panik som SAS ledningen nu ger uttryck för. Tystnad har aldrig hjälpt någon lösa något. Den enda gången tystnad hjälper, är när man har något att dölja.

Enligt undersökningen på Expressen, så tycker i skrivande stund 62% att staten INTE ska hjälpa SAS. Det kan jag förstå. Vem vill hälla skattepengar i ett bottenlös avgrund som aldrig tar slut?

Det är dags att lägga ner SAS. Låt de som kan sköta ett flygbolag göra det istället och bespara oss denna inkompetensens kräftgång, en gång för alla.

Expressen
DN
Expressen
SVD
Aftonbladet
DN
Read more »

Vem kan man tro på?


Jimmy Savile kan lära oss en mycket viktig sak. Att lyssna. Barn berättar om sina upplevelser. Men om ingen hör, faller orden platt till marken. Barnen berättar ofta i omvägar, omskrivningar och antydningar. Man måste lyssna. Man måste orka lägga undan sina egna uppfattningar och acceptera faktumet, att ett barn kan vara på väg att berätta något som man faktiskt tycker är väldigt obehagligt.

Tänk så här. om du tänker något i stil med, "det är nog ingen fara, han/hon har nog sett något på TV..." så stanna till. Tänk efter en gång till. Eller om du säger till exempel: "Jimmy Savile är rolig," för att ta ett namn som är relevant i detta sammanhanget, och barnet hypotetiskt skulle svara:  "jag tycker han är dum," är det anledning att stanna upp. Barn vill i allmänhet var till lags. Om de uttrycker en annan åsikt, om än vagt eller med svårighet att förklara vad de menar, så betyder det något.

Jag undrar hur många barn det är som har antytt övergreppen till anhöriga i Jimmy Saviles fall? Hur många vuxna som har tänkt att "det är nog inget, ungar säger vad som helst." En anhörig till ett barn, eller annan vuxen som barnet har förtroende för, sviker barnet om den anhöriges rädsla för verkligheten utgör beslutsunderlaget för hur man ska agera.

Det viktigaste är att lyssna på barnet. Bara för att man gör det betyder det inte att man sedan måste konfrontera människor, ringa polisen, ställa till med en "scen." Det beslutet i så fall något som ligger långt fram. Det absolut viktigaste är att barnet får berätta, ventilera och kan få möjligheten att bygga upp förtroendet för vuxenvärlden igen. Barn är inga idioter, de vet att det de råkat ut för är fel. Annars skulle de berätta vad som hänt i samma andetag de säger att de vill ha glass. Vilket i sin tur är en tankeställare till vem som helst som tar hand om barn, för det betyder att barnet är i stånd att väga och värdera vad som är värt att berätta och vad de vågar att berätta.

Barnet tänker, "Vem kan man tro på när det är så här?"



State sanctioned sexual abuse in Sweden


FOR ENGLISH SCROLL DOWN

Så kan man åter läsa i tidningen saker som gör att man funderar på om inte allt är väldigt, väldigt,  mycket fel inom socialtjänsten och skola. I altruismens vingelkantiga app-butik, är "barnets bästa" ett slagträd i snart sagt varje ringhörna. Det är svårt att förstå, hur en människa med hänvisning till lagen kan mena att det är rätt och riktigt att en flicka ska åka till en pappa som misshandlar och våldtar henne. Det är ännu svårare att förstå hur någon, kan mena att en förälder som vill skydda sitt barn från dessa övergrepp, "saboterar umgänget."

I ett fall som detta, som My Vingren skriver om i artikeln i SVD, så måste väl varenda anständig människa förstå, att ett "sabotage mot umgänget," är det bästa för detta barn. Hur kan det komma sig att någon med reell möjlighet att sätta stopp för detta, avstår från att göra det?  Det måste anses vara närmast en kriminell handling.

Bara en person som är påtagligt verklighetsfrånvänd och med betydande brister i det mellanmänskliga samspelet, kan komma till slutsatsen, att ett barns lagliga rätt till båda sina föräldrar, betyder att barnet då ska bli brutaliserat på det här viset.

Detta är ytterligare ett exempel på, med vilket godtycke den svenska lagen kan tillämpas av de som har det i sin makt. Barn tvingas till en förälder som egentligen borde sitta i fängelse, socialtjänsten ser mellan fingrarna. "Barnets bästa," klingar då falskt i mina öron. Det är nog mer frågan om att socialtjänsten, inte har det civilkurage situationen kräver. Det är märkligt vad enkelt det är, att titta åt andra hållet, när det är ens egen säkerhet som är prio ett. Socialtjänstsekreterarna i det här fallet njuter säkert ostört av sitt fredagsmys hemma i soffan, medan flickan kastas in i helvetet. Sedan förväntas hon växa upp och respektera och känna förtroende för samhället och dess institutioner. Under dessa omständigheter är det alltså socialtjänsten i Sverige som har beslutsrätt i vad som är "barnets bästa." Den rätten är med all önskvärd tydlighet fråntagen den vårdande föräldern i Sverige. Det finns inget dokument eller lag som definierar "barnets bästa" och sunt förnuft fattas hos dessa beslutsfattare.

Det kanske kan finnas ett samband med att socialsekreterare runt om i landet, passar på att ge sig på familjer som hemundervisar sina barn? Detta är kanske ett kompensationsbeteende, så att det åtminstone ser ut som de gör något "för barnets bästa." Då ligger det tydligen inte i barnets intresse att få vara med sina föräldrar. Titta på fallet med Dominic Johansson som jag tidigare nämnt här i bloggen. I socialtjänstens motivering nämns bland annat, att pojken hade karies i två av sina mjöltänder(?!) och att han var allt för kontaktsökande (!?). Efter att Dominic omhändertagits, ändrades motiveringen till att han var överdrivet deprimerad (?!).

I Dominic fallet behövde inga socialsekreterare vara oroliga över att en aggressiv och våldsbenägen förälder, skulle orsaka dem skada. Dominics föräldrar var väl mer att likna vid fromma pacifister. De var på väg att flytta till Indien, för att syssla med humanitärt arbete. De kallades för "mänskliga rättighets extremister" av socialtjänsten. Så mycket mer "fruktansvärda" ansågs de vara än den våldsman som My Vingren beskriver, att Dominic omdelbart måste fråntas föräldrarna. Detta innan de hinner flytta till ett annat land. Så akut var det, att man ansåg sig ha fog för att storma, med beväpnad polis,  det plan som familjen redan bordat, och därefter skilja Dominic från sina föräldrar.

Jag undrar då, om socialtjänsten nu i helgen stormar in med beväpnad polis, när flickan som My skriver om blir våldtagen, för att undsätta henne?

 Till vänster en lycklig Dominic från tiden med föräldrarna, och till höger, Dominic efter att socialtjänsten omhändertagit honom från hans föräldrar och socialtjänstens så kallade "välvilja" haft sitt inflytande på honom.

ENGLISH

One of the most credible Swedish daily's, the conservative SVD, has an article that makes you wonder, if not there is something very, very wrong in the social services and schools in Sweden. In the imbedded confusion of the "app store" of misplaced altruism, the "best interest of the child" has become a valid justification in just about every ring corner. It is difficult to understand how a person with reference to the law can mean that it is right and proper for a young girl to be forced to go to a father that beats and rapes her. It is even more unconceivable to understand how anyone can think that a parent who wants to protect their children from these abuses, is "sabotaging visitation."

In a case like this, like the one My Vingren writes about the article in SVD,  surely every decent person must understand that a "sabotage of visitation," is what is best for this child. How can it be that someone, with a real and tangible capability to put a stop to this, refrain from doing so? In my eyes that is an act of no less than criminal neglect. 

Only a person who has a substantial lack of a sense of reality and obviously are in want of every notion of decency, may come to the conclusion, that a child's legal right to both parents, means that the child must be brutalized in this way.

This is another extreme example, of the arbitrarily application of the Swedish law by those who have the power to do so in Sweden. A child is forced to a parent who actually should be in jail, social services turn a blind eye. "Best Interests," is in this case nothing but lip service in my ears. It's probably more a case of the social services, lacking the moral courage this situation requires. It is amazing how easy it is, to look the other way, when it is your own safety that is priority one. Social secretaries in this case, are most certainly enjoying their friday at home on the couch in front of the TV undisturbed, while this little girl is thrown into all the anguishes of hell. Then she is expected to grow up and respect and have confidence for society and its institutions. There are no laws in Sweden that holds officials accountable for their actions or neglect. In light of these circumstances, it becomes clear that the social services in Sweden, superseding the caring parent, are the ones that decides and defines "the best interests of the child." This right to decide what's best for your child is quite clearly deprived the caring parent in Sweden. There is no document or law in Sweden that defines the "best interest of the child," and in want of common sense the decisions makers repeats the same mistakes over and over again. 

There might actually be a correlation between the neglect of the social workers in these violent cases, and the ostensible ease by which the social workers seemingly without restraints, jump to the opportunity of persecuting families that are home schooling their children. This is perhaps a compensatory behavior, in this way, it at least looks like they are doing something "for the best interest of a child." Since it is apparently not, in the child's best interest, to be with their parents when it comes to home schooling. Look at the case of Dominic Johansson, who I have mentioned earlier in this blog. In the social service's rationale for taking Dominic into custody, they mentioned among other things, that the boy had cavities in two of his baby teeth (!?). They also said that the boy was abnormally outgoing, and too trusting(!?). Later, after Dominic had been in custody, the justification was "modified" to that of the opposite, that he was excessively depressed (!?).

In the Dominic case, no social worker had to be worried that an aggressive and violent parent, would cause them harm. Dominic's parents were more akin to pious pacifists actually. They were about to move to India to engage in humanitarian work. They were called "human rights extremists" by the social services. In fact, so much more "despicable" were Dominic's parents considered to be by the social services in comparison to the violent assailant My Vingren describes, that Dominic immediately had to be deprived of his parents. This before they could move to another country. So imminently acute was the perceived "immediate danger" for Dominic's safety, that the social services felt they were justified to storm, with armed police, the plane the family already had boarded, and then remove Dominic from his parents. This was three years ago, and Dominic is still not back with his parents.

I wonder if the social services, with the assistance of armed police, will storm in this weekend to save this little girl that My Vingren writes about from being abused and raped? 

In the Photo above: To the left Dominic from the happy times with his parents.  To the right, Dominic after the questionable "benevolence" of the social services was forced upon him and he was separated from his parents.

CNN om Sverige

@cnnbrk: Police probing death at Swedish prime minister's residence, news agency reports http://on.cnn.com/SR3QZ6
Sverige hamnar i nyheterna internationellt.

Öka föräldranärvaron i idrotten. (Also in English)


Svensk text längre ner.


The Swedish Athlete and world champion Patrick Sjoberg stepped out last year and told the world about the sexual abuse within the athletic community. What is interesting is the discussion that followed in Sweden. In DN:s article, you can read that what Patrik Sjöberg encountered by some was called "an isolated incident."

This is interesting, and I'll stay a little with this, for I think it is very revealing. It is precisely such a claim that in Sweden usually is taken for good, and subsequently, you can sweep the whole issue under the carpet. "An isolated incident," nothing to worry about in other words. Above all, in the Swedish mindset it is important to not get excited and "rock the boat," because who knows, you might even be perceived as a troublemaker.

The question that I ask myself is: If one speaks about any nominal frequency of sexual abuse in this way, after one of the country's most prominent athletes emerged to the contrary, what basis do you really have for such a position? What is the basis for the assumption that abuse does NOT occur, when a leading sports profile just said that abuse is ACTUALLY occurring? Very strange way of reasoning and very unpleasant. It follows that the discrediting of Patrick Sjoberg is implied.  The signals you send to youth in sports by such a stance is - you're on your own. It's like muddying the waters in advance to curb any other would be reports of abuse. In the case of Jimmy Savile in England, the victim's stories were not taken seriously either, maybe they also thought it was a question of an "isolated incident."

So now it turns out in this study performed in Sweden, that there are about 5 percent of active in youth sports, who have been subjected to sexual abuse in Sweden. That would mean more than tens of thousands of children and young people victimized by sexual offenders(!). In other words, There is reason for parents not to delegate their parental responsibility uncritically to a coach or other functionary in sports. It's not entirely unreasonable to think that there might be an increased risk that adult persons that spend their free time with other kids in the sporting environment, with all that this entails in terms of physical proximity, could be motivated by unhealthy motives.

Now, I don't think its reason to be an alarmist, but I do think that many parents are acting more than a little naive when they send their children right and left to different activities, without being present themselves. A parent may not always need to be there, but probably quite a lot. It is in the nature of a predator, not to choose a victim who appears to have a very good relationship with a parent.

A majority of the country's sports leaders are genuine and passionate about their sport and want to continue a good and healthy sporting tradition, I personally know several of them. The problem is that it's not carved in the foreheads who is a predator and who is not. No one wants to think that a person one has a somewhat decent relationship with, is a pedophile or sex offender. It is easy to think that because all the other parents and adults have faith in a sports leader, that that person is reliable! The only way to ensure that children can safely develop in sports and benefit from sports, is that it must be under the loving and watchful eye of a parent.  Parental responsibility cannot be delegated away. The children live in the belief that the adults take care of and protects them from danger. It is a trust that calls for reflection.


IN SWEDISH

Sjöberg tog steget ut och berättade. Han är något så ovanligt som en rättfärdig människa. Det som är intressant är den följande diskussionen. I DN:s artikel kan man läsa det som Patrik Sjöberg råkade ut för av vissa kallades för "en isolerad händelse."

Det här är väldigt intressant tycker jag och jag ska stanna till lite vid detta, för det är väldigt avslöjande tycker jag. Det är just ett sådant påstående som yttras och som liksom tas för gott, och vips så kan man sopa det under mattan. "En isolerad händelse," inget att oroa sig över med andra ord. Framförallt ska vi inte hetsa upp oss och "rocka båten," för vem vet man kanske till och med skulle uppfattas som besvärlig.

Frågan som jag ställer mig är följande: Om man nu uttalar sig om den eventuella obetydliga frekvensen av sexuella övergrepp på detta sätt, efter att en av landets mest framträdande idrottsmän trätt fram, vad har man egentligen för belägg för en sådan hållning? Vad baserar man så att säga antagandet på, att det INTE förekommer övergrepp, när en ledande idrottsprofil precis framfört att det FAKTISKT förekommer övergrepp. Väldigt märkligt sätt att tänka, eller kanske det är mer att inte tänka. Ett väldigt obehagligt sätt att förhålla sig. För det ligger i farans riktning att misstänkliggöra Sjöberg i samma andetag. Vad sänder man då för signaler till idrottsaktiva som råkat illa ut? Det är lite som att i förväg lägga ut dimridåer för att stävja eventuella andra framträdanden. I fallet med Jimmy Savile i England, fanns det inte heller någon vilja att höra de utsattas berättelser, kanske tyckte man också i det fallet att det var frågan om någon "isolerad händelse."

Så nu visar det sig i denna undersökning att det är ungefär 5 procent idrottsutövare, som råkat ut för något. Det skulle betyda att om man slår ut det på hela landet att det rör dig sig om cirka tiotals tusen barn och ungdomar, beroende på hur man räknar (!). Det finns med andra ord anledning för föräldrar att kanske inte delegera föräldrarollen helt okritiskt till idrottsledare. Det är ju inte en helt orimlig tanke, att det kanske finns en ökad risk för att vuxna personer som på sin fritid ägnar sig åt, många gånger oavlönat, att harva runt med andras ungar i idrottsmiljö, med allt vad det innebär av fysisk närhet, så att säga får något annat ut av det hela.

Nu ska man ändå inte måla fan på väggen. Jag tycker att många föräldrar agerar mer än lovligt naivt, när det bara släpper iväg sina barn till höger och vänster till olika aktiviteter, utan att själva vara närvarande. En förälder kanske inte alltid behöver vara där, men nog ganska mycket i alla fall. Det ligger i sakens natur att en "predator" som det kallas i USA, hellre väljer bort ett offer som verkar ha  bra relation med en förälder.

En övervägande del av landets idrottsledare är genuina kämpar som brinner för sin idrott, sina adepter och lag. De vill föra en bra idrottstradition vidare, jag känner flera av dem. Problemet är att det inte är ristat i pannan vem som är vem. Inte en enda människa vill ju tro, att en person man har en något hygglig relation med är pedofil eller sexualförövare. Det är lätt att tro, att eftersom alla andra föräldrar och vuxna har tilltro till idrottsledaren, så är den personen pålitlig! Enda sättet att se till att barnen tryggt får utvecklas idrottsligt, är att det får ske under en förälders trygga och vakande öga. För det går inte att delegera bort föräldraansvaret. Barnen lever i förvissningen att de vuxna tar hand om och skyddar dem från faror. Det är ett förtroende som manar till eftertanke.

Aftonbladet
Expressen
DN

Veni, vidi, vici

                           Segraren, President Barack Obama

Barack Obama behåller makten och sitter kvar i Vita Huset i ytterligare fyra år. Dock var det en knapp seger. Det är också intressant att det ser ut som om Demokraternas stöd stadigt minskar i både Senaten och Representanthuset, det är med knapp marginal som Demokraterna verkar kunna hålla kvar sin majoritet i Senaten. Representanthuset kvarblir i Republikanernas händer vilket i praktiken innebär att Obama blir en vingklippt president.

Så till skillnad mot den euforiska segeryrans utrop som "fyra år till," verkar mena och Obama's löfte om att väljarna denna gång röstade på "action and not business as usual in Washington," verkar det mer bli fråga om fyra år till av partistrider mellan Kongressen och vita huset.

Den Amerikanska ekonomin drar nog en liten lättnadens suck av att valet troligen inte blir ifrågasatt, med en utdragen osäkerhet som följd. Samtidigt som det framstår som tydligt att Wall Street helst hade sett Romney som segrare.

I sitt segertal nämnde Obama att han de framtida arbetet innefattade att göra Amerika energioberoende, han tog därmed över och gjorde till sin egen frågan det som Romney drivit i hela valkampanjen som ett led i att skapa arbete och motverka den ekonomiska kräftgången. Han sträckte också ut en hand till Romney och bjöd in honom på samtal för att diskutera kommande vägval. Onekligen ett försök att blidka det republikanska partiet och gjuta olja på vattnet. För Romney räcker det nog inte med olja på vattnet, han har i hela sin kampanj kritiserat Obama hårt för att han hindrat Amerikansk oljeborrning och därmed också gjort Amerika beroende av utländsk olja.

Det Amerikanska valet visar på en annan intressant faktor i Amerikansk politik. I stort sett går partilinjerna igenom den gamla skiljelinjen mellan nord och syd. Typiska nordstater röstar Demokratiskt och typiska sydstater röstar Republikanskt. Vilket i sin tur kan te sig lite märkligt med tanke på att President Lincoln var Republikan.

Jag tror Republikanerna har förlorat många röster på att många väljare uppfattat att Republikanerna försökt begränsa deras rösträtt genom att stå för lagförslag som ställer krav på viss legitimation för att kunna rösta. Krav som många uppfattar som en allvarlig inskränkning i deras konstitutionella rättigheter och friheter. Kravet på till exempel ett statligt foto id-kort för att unna få rösta har mött våldsamt motstånd. Amerikaner är ett folk som tar sin frihet och sina konstitutionella rättigheter på största allvar, vilket kan leda till ställningstaganden som inte ens skulle komma upp på dagordningen i Sverige.

Vem i Sverige har någon gång ens tänkt tanken att kravet på ett id-kort är en kränkning av grundlagsskyddade rättigheter? I ett land där staten tjänar folket i stället för tvärtom är det en helt naturlig frågeställning.

Socialtjänstens grundlagsbrott fortsätter


For text in English scroll down.

Ytterligare ett exempel på hur Sverige förvandlats till ett godtyckets högborg. Ett godtycke som är befäst i lagen. I vilket civiliserat land som helst finns det ordentliga skyddsmekanismer mot myndigheters ingripande och kränkande av de mest grundläggande rättigheterna. En av dessa är rätten att inte bli fråntagen sitt barn och att inte bli fråntagen sina föräldrar.

Vad hände med lagarna mot diskriminering och för likabehandling? Det är alltid lika intressant och nedslående att ta del av hur de offentliga rationaliseringarna ser ut när sådana hänsyn bortses ifrån.  I  allmänhet, så behövs det inte specificeras i någon detalj. Läser man till exempel en dom så kan ett helt koppel med grundläggande rättigheter ignoreras med en formulering i stil med; "något skäl till att bedöma det annorlunda i detta läget finner inte rätten..."

Man kanske inte ska bli så förvånad med tanke på att Sverige bedrev tvångssterilisering som baserades på rashygieniska hänsyn ända in på 80-talet. Det kanske inte är så konstigt att någon då tycker att föräldrar som är förståndshandikappade, även fast de nu inte är det egentligen, inte har några föräldrarättigheter.

I Sverige kan vilken socialsekreterare som helst tycka vad som helst och ta vilket barn som helst. För sanningen är den, att när väl det perfekta brottet är begånget. Så har myndigheterna alla systemets möjligheter att i efterhand konstruera de historiska omständigheterna för att motivera sitt agerande. Se bara på fallet med Dominic Johansson, hans pappa kallades för "mänskliga rättighetsextremister" av tjänstemännen. Det är nog bara i Sverige man kan råka ut för att bli kallad för extremist för att man anser att man har rättigheter som föräldrar. 

Med den polariseringen i åtanke så ligger argumentationsnivån på ungefär samma nivå som i diktaturer där människor som uttrycker demokratiska åsikter klassas som till exempel "högerextremister" eller "vänsterextremister" beroende på hur smaken faller. I Sverige är det alltså "mänskliga rättighetsextremister" som är brännmärkningen för dagen. Hur länge ska det dröja innan den rättsrötan är rättad, barn växer, man har inte hur länge som helst på sig. Myndigheterna stormade planet Dominic satt på när familjen skulle flytta utomlands med beväpnad polis och kidnappad Dominic i juni 2009. Det är över tre år sedan.

För Lasse och Carin i Västervik har det gått elva år sedan de blev utsatta för det värsta brott en förälder kan råka ut för, att förlora sitt barn. De har blivit av med stämpeln som föranledde att de förlorade alla sina föräldrarättigheter, men har de fått tillbaka barnet för det? Nej. det har det inte. Har den myndighet eller tjänsteman, som fattade beslutet fått ta ansvar för det felaktiga beslutet? Nej. Har någon fått axla ansvaret och kompensera föräldrarna för det obeskrivliga lidande de orsakats? Nej.

Det är så det är. Inkompetens, illvilja, missriktat altruism och politisk dogmatism får agera fritt i Sverige och förstöra människors liv. Det kommer få fortgå så länge myndigheterna står över folket och inte tvärt om. Det kommer fortsätta så länge den svenska statsfilosofin är att lagarna är uttrycket för den goda och aggregerade folkviljan och per definition i ett evigt cirkelresonemang inte kan vara av ondo.

Därmed inget behov av en konstitution som kan fullföljas, inget behov av en författningsdomstol som kan utgöra en garanti mot statens övergrepp på enskilda, och därmed inget försvar mot att samhället alltmer glider mot totalitära uttryck. Nästan vad som helst kan motiveras med det infantila argumentet att det är "bra för barnen," och i ett system som rutinmässigt ställer barnet intresse i motsats till föräldrarnas, finns inga garantier.

Om staten kan åberopa tolkningsföreträde vad som avses med rättigheter så finns inga rättigheter, då finns bara av staten subventionerade privilegier, och privilegier kan man bli fråntagen när som helst.



ENGLISH TEXT

This is yet another example of how Sweden has turned into a stronghold of arbitrariness. Official arbitrariness that is entrenched in the law. In any civilized country there are proper safeguards against official interference and violation of the most basic civil rights. One of these rights is the right not to be deprived of your children and not to be deprived of your parents.

What happened to the laws against discrimination and for equal treatment? It's always interesting and equally distressing to see how the Swedish official rationalization looks like when such considerations are disregarded. If one reads a judgment a whole brace of basic rights can be ignored with general wording along the lines of, "the court does not find any reason to judge it differently in this situation...”

Maybe one should not be so surprised, given that Sweden applied forced sterilization based on ideas of race hygiene up until the 80's. In light of that it may not be surprising that someone would think that parents who are mentally retarded, even though they actually are not, has no parental rights.

In Sweden, a social worker at any time, for whatever reason, can take any child into custody. Because the truth is, once the perfect crime is committed, the authorities have all the system's resources to retrospectively construct the historical circumstances to justify their actions. Just look at the case of Dominic Johansson, his father was called a "human right extremists" by officials. It's probably only in Sweden you may encounter being called extremist because you believe that you have rights as a parent.

With this polarization in mind the level of argumentation is about the same level as in dictatorships where people expressing democratic views are classified as either "right-wing" or "left-wing extremists" depending on which is deemed most stigmatizing. In Sweden, the words "human rights extremists" is the stigma of the day. How long will it be before the violations of these rights are corrected, children grows up fast. Authorities stormed the plane Dominic had boarded, with armed police when the family were about to move abroad. That was June of 2009. It's over three years ago.

For Lasse and Carin in Västervik, it is eleven years since they became victims of the worst crimes a parent might face, losing their child. They have been vindicated of the reasons which led to the loss of their parental rights, but have they got their child back as a result of it? No, they have not. Has the authorities or official who made the decision been held accountable for the erroneous decision? No. Has anyone assumed the responsibility and compensated the parents for the unspeakable suffering they have been subjected to? No.

That's how it is. Incompetence, malice, misguided altruism and political dogmatism may act freely in Sweden and destroy people's lives. It will be allowed to continue as long as the authorities are above the people and not vice versa. It will continue as long as the Swedish government’s philosophy is that the law is the expression of the good and the aggregated will of the people and by definition in a perpetual circular reasoning, can not be of evil.

Thus no need for a constitution that can be enforced. No need for a constitutional court that can offer a guarantee against state abuse of individuals and their rights and therefore no defense against a society that increasingly is sliding towards totalitarianism. Almost anything can be justified by the infantile argument, that it is "good for the children," and in a system that routinely makes the child’s interests adversarial to the their parents’, there are no guarantees.

If the state can invoke exclusive right to define rights, there are no rights, then there are only state subsidized privileges, and privileges may be removed at any time.




Mitt i valspurten!


Det Amerikanska valet utmålas som ett ödesval och nu håller världen andan för att se vem som kommer stå som ledaren för den mäktigaste nationen i vår historia. Romney hade ett allvarligt handikapp i början av kampanjen och det var Obama's starka "varumärke." Jag tror det är få presidenter som fått ett sådant medialt urtymme med allt från satiriska "mao-posters" till en omfattande lagreform uppkallad efter sig, "Obama-care."

I början av valkampanjen verkade det som om Obama hade siktet inställd på en promenadseger. Hans prestation i den första tv sända debatten mellan honom och Romney var underligt avslaget. Han fick kritik för det. Sedan tuffade han till sig och blev vassare. Kanske lite i överkant, men det kanske är förståeligt att Obama har vissa svårigheter att hålla sig till debatteknikens Mitt-fåra, men han har fått mycket kritik för att ha kallat Romney för skitsnackare och "Romnesia," syftande på minnesförlust.

Efter att eventuellt ha underskattat Romney, hände tragedin i Benghazi som belastar Obama. Dock har de flesta stora medierna i USA i allmänhet förbisett händelsen där, som var den värsta attacken mot en Amerikansk diplomatpost sedan 1979, då USA:s ambassad i Tehran attackerades. Förutom Foxnews då, som bokstavligen försöker banka in i folk, att det var något skumt med hela den händelsen. Foxnews kräver kontinuerligt svar av Obama, om hur de kunde låta ambassadören och tre andra Amerikanska tjänstemän dö, utan att undsätta dem. Svaret har dock uteblivit. Sean Hannity har mer eller mindre gett upp sitt eget liv, tror jag och beslutat sig för att vara den som aldrig släpper detta. Sätter man sig i bilen och råkar få på radion, så är det stor sannolikhet att man får höra Hannity gå loss på Obama, och i inte så milda toner. Även på tv går det inte att undgå att anträffas av Hannity's engagemang i frågan. Man skulle kunna tro att detta allvarligt skulle sänka Obama's popularitet. Så är det nu inte. Det verkar mer som om Obama's popularitet påverkats av andra faktorer, som till exempel att Romney har lyckats komma igenom och etablera sig som ett verkligt alternativ.

Det skedde i stort sett i den första tv debatten mellan de två kandidaterna. Där Romney, som upp till dess mest uppfattats som kanske lite klumpig och lite svettig, en aning stressad av situationen och lite för mån om att verka helylle. Det var nog grunden för Obama's taktiska misstag inför den första debatten. Oj vad fel det blev. Obama överrumplades av Romney's vältalighet och säkra framträdande och de amerikanska väljarna fick upp ögonen för, vem den verkliga Romney var. Inte blev det bättre av att vice-Presidenten, Biden, kastade grodor runt sig, som att fråga hur många som förlorat någon i kriget i Iran (!?). Dessutom uppfattades han som arrogant i sitt bemötande av Romney's vice-President kandidat, Paul Ryan.

Sedan kom stormen Sandy som orsakat enorma skador längs östkusten och i flera dagar satte hela valkampanjen på undantag. Den republikanske guvernören i New Jersey fick både kritik och beröm för att ha givit positiva omdömen om Obama's insats i att underlätta för medborgarna i hans stat. För Obama blev det knivigt, som President måste han agera, men inte för mycket så att det verkar som om han profiterar på stormen. Frågan hur det har påverkat valet är oklart. Nu efter stormen stiger kritiken mot myndigheterna på grund av stora umbäranden bland befolkningen i de drabbade områdena och det kan påverka valet i åtminstone New York.

Obama har nu i slutspurten fått stöd av ex-President Clinton som fortfarande är populär bland amerikanerna. Mitt insåg att han behövde sin egen Clintan i sin ringhörna och tog hjälp av Clint Eastwood - det blev väl sådär kan man väl säga, med hans tal och allt.

Kanske var det så att Obama var så säker på att ta hem segern och kraftigt underskattade sin motståndare att han helt enkelt begick ett misstag. Folk i USA vill ha bättring, de vill ha fler jobb och få fart på ekonomin och det snabbt. Jag har en känsla av att den som de amerikanska väljarna uppfattar som den som levererar, blir den som avgår med segern.

Men nu är det bara knappt ett dygn kvar tills det amerikanska folket har beslutat om Obama får förnyat förtroende. Må bäste man vinna!

SVD
DN
CNN resultatsida