Climate

I think that in a democracy and in the free market, no government will be able to make the appropriate adjustments required to halt the increase of the average temperature of the planet. Not until the actors on the market themselves, from the individual consumer to the large multi-narional super corporations, realize that neglect will cost, and cost dearly is there going to be any real change. But then again, that may actually be sooner than one would think.

After the storm Sandy, there were some that expressed concerns about the climate change and its effect on the weather patterns for heavily populated cities, like New York. So it is not entirely impossible that it can be seen as a bench mark of sorts. Maybe there is, in big business, a sense of "awakening" in light of the massive damage Sandy caused in New York. I know that the Insurance companies must be tearing their hair out in panic and trying whatever they can to get people to avoid to get damaged so much. They don't mind people buying insurance coverage for ... stuff, they just rather see that they would never have to pay any claims. This alone will set things in motion. Too expensive insurance plans for high risk places, like New York, is going to start a movement.

My guess is that once the climate changes starts to sting were it matters, it will probably lead to two things. One - big business will adjust swiftly. This will probably take place with a chocking speed. One day all the HQ:s are in cool places like New York, Hong Kong and such, and like a flash in the pan, suddenly they'll all be relocated to dorky places like Knoxville, Tennessee or Ping Pong, China. Leaving skyscrapers miles high empty and vacated. It would probably constitute the next big real estate crash, not to mention unemployment, there's nothing more discouraging, than a sign that says: "HQ Closed - moved to "in the middle of nowhere city."

The other thing would be that organizations and people with less resources would be left to their own devices, with misery and tragedy on a never before seen scale as a result. For some reason almost every densely populated area on the planet is in close proximity to the coast. That is going to cost.

Now then, when these reports come out, I always tend to think something in line with "Oh my goodness, we're all gonna die!" or something to that effect. After a while though, after the initial chock and panic have subsided and my ability to reason and observe again is restored, I start to think. There are always somebody paying somebody to do a report on something to tell somebody else... something.... because they it will help them to... ?

Achieve something?

The climate changes all the time on the planet. During the bronze age, they cultivated grapes in Scandinavia. That means the weather was a lot warmer than today. Apparently a thousand years ago in Scandinavia during the rule of the vikings, it was a lot warmer than today as well. Which in a way is kind of unfair, being that the vikings has a rumor of being these bad ass warriors totally oblivious of the elements and pains, when in real life they were like sissy livered southern europeans that get frostbites as soon as the temperature goes below the 50's.  Temperatures change, and life goes on, but it changes.

It does not mean the end of the world to mankind. So there wont be any polar bears around? I don't even know a polar bear, they're kind of cute though, but there weren't any polar bears around a million years ago, so I guess polar bears come and go?
Yeah, some would say, but those changes were made by nature and not by man. By which it would follow that man is set apart from nature in this line of reasoning, right? That is, there is polar bears and whales and stuff, and then there is humans that are like UFO's or something.

This is the part that really I wonder about. This is because these people that are saying this, are mostly the same people that are saying that all living organisms have the same rights, we are all animals etc. etc... and man is not the crown of creation etc. etc.. .
We're emphatically held to be just another creature among others, i.e. when we discuss polar bears or dinner. Not when we discuss temperature fluctuations of the planet. Then we, humans that is, are automatically transformed to Dr. No or Strangelove or something. Then man and civilization becomes an abomination, a tumor, a villain in paradise and NOT a part of nature.
See, here is where it is lacking in logic. If there exists responsibility by virtue of man's possibility to choose how to act, by definition you are set aside from the rest of the animal kingdom. The wild beasts of nature never spend time on such futile tasks. Fortunately it is not my mountain to climb to fuse these two apparently opposing philosophical claims into one united idea that actually makes any sense.

SASKONKURS.COM

                                     Alla tankar är inte lika viktiga

Det är förmodligen inget som kan rädda SAS i detta skede. Det akuta läge som nu uppstått kan ju rimligtvis inte vara något som ledningen blev varse förra veckan. Detta har SAS vetat i månader om inte år. SAS har haft en medveten taktik att tiga, tiga, tiga och tiga tills det bara är en vecka kvar av bolagets existens. På så vis kan SAS  genom chocktaktik, pressa de anställda maximalt till eftergifter i förhandlingar.

Konkursen är förmodligen bara dagar om inte timmar iväg. Pilotfacket säger nej, styrelsen sitter i krismöte med bankerna på en söndagskväll, och SAS beordrar att alla planen ska vara fulltankade så de kan flyga hem igen om konkursen inträder när de är borta. De uppmanar personalen att ta med sig extra pengar till uppehälle om de blir kvar utomlands. Då undrar jag om inte personalen värdesättas lika mycket som planen? Borde inte SAS se till att personalen har så det räcker, om de på grund av att arbetsgivaren har misskött bolaget inte kan komma hem i tid?

SAS tänker på planen, men inga tankar finns på personalen. Vem vet, det kanske vittnar om just den attityden som nu sett till att SAS inte fungerar och det ligger i samma linje som den medvetna chocktaktiken och beläggande av munkavel på personalen.

Det är dags att lägga ner SAS, tyvärr. Synd för alla anställda, men jag tror att deras framtid är förhållandevis ljus i alla fall. Det finns flera välskötta flygbolag som står redo att fylla det tomrum som SAS lämnar efter sig. Deras expansion ger nya arbeten för före detta SAS personal. Det är nog bara ett mirakel som kan rädda SAS i nuläget.

SAS i störtdykning

                             En bok som SAS cheferna inte har läst

SAS har missköts i åratal. Ständiga lönesänkningar och uppsägningar. Det verkar som om man är oförmögen att se skogen för alla träden. Det verkar helt enkelt vara så att SAS saknar personalen med den rätta kompetensen att sköta bolaget.

Alldeles nyligen bodde jag på Radisson Hotel i Chicago, en hotellkedja som går utomordentligt bra och som SAS sålde av. Jag noterade att hotellet var hela tiden fullbelagd. Jag tänkte då, att detta är  ytterligare ett exempel på felaktiga beslut som som SAS ledningen tagit. Det som nu lett fram till den dagsaktuella katastrofen. Nu ligger konkursen i luften, vilket inte direkt kommer hjälpa till med biljettförsäljningen. Det vet väl alla hur det år för resenärer, som flyger med mindre nogräknade flygbolag. Vi har alla läst om dessa stackars svenskar, som blivit strandsatta runt om i världen, efter än det ena, än det andra flygbolagets konkurs.

                              Här är jag på Radisson Hotel i Chicago

Belägga personalen med munkavel, är ännu ett led i den panik som SAS ledningen nu ger uttryck för. Tystnad har aldrig hjälpt någon lösa något. Den enda gången tystnad hjälper, är när man har något att dölja.

Enligt undersökningen på Expressen, så tycker i skrivande stund 62% att staten INTE ska hjälpa SAS. Det kan jag förstå. Vem vill hälla skattepengar i ett bottenlös avgrund som aldrig tar slut?

Det är dags att lägga ner SAS. Låt de som kan sköta ett flygbolag göra det istället och bespara oss denna inkompetensens kräftgång, en gång för alla.

Expressen
DN
Expressen
SVD
Aftonbladet
DN
Read more »

Vem kan man tro på?

Jimmy Savile kan lära oss en mycket viktig sak. Att lyssna. Barn berättar om sina upplevelser. Men om ingen hör, faller orden platt till marken. Barnen berättar ofta i omvägar, omskrivningar och antydningar. Man måste lyssna. Man måste orka lägga undan sina egna uppfattningar och acceptera faktumet, att ett barn kan vara på väg att berätta något som man faktiskt tycker är väldigt obehagligt.

Tänk så här. om du tänker något i stil med, "det är nog ingen fara, han/hon har nog sett något på TV..." så stanna till. Tänk efter en gång till. Eller om du säger till exempel: "Jimmy Savile är rolig," för att ta ett namn som är relevant i detta sammanhanget, och barnet hypotetiskt skulle svara:  "jag tycker han är dum," är det anledning att stanna upp. Barn vill i allmänhet var till lags. Om de uttrycker en annan åsikt, om än vagt eller med svårighet att förklara vad de menar, så betyder det något.

Jag undrar hur många barn det är som har antytt övergreppen till anhöriga i Jimmy Saviles fall? Hur många vuxna som har tänkt att "det är nog inget, ungar säger vad som helst." En anhörig till ett barn, eller annan vuxen som barnet har förtroende för, sviker barnet om den anhöriges rädsla för verkligheten utgör beslutsunderlaget för hur man ska agera.

Det viktigaste är att lyssna på barnet. Bara för att man gör det betyder det inte att man sedan måste konfrontera människor, ringa polisen, ställa till med en "scen." Det beslutet i så fall något som ligger långt fram. Det absolut viktigaste är att barnet får berätta, ventilera och kan få möjligheten att bygga upp förtroendet för vuxenvärlden igen. Barn är inga idioter, de vet att det de råkat ut för är fel. Annars skulle de berätta vad som hänt i samma andetag de säger att de vill ha glass. Vilket i sin tur är en tankeställare till vem som helst som tar hand om barn, för det betyder att barnet är i stånd att väga och värdera vad som är värt att berätta och vad de vågar att berätta.

Barnet tänker, "Vem kan man tro på när det är så här?"

State sanctioned sexual abuse in Sweden

FOR ENGLISH SCROLL DOWN

Så kan man åter läsa i tidningen saker som gör att man funderar på om inte allt är väldigt, väldigt,  mycket fel inom socialtjänsten och skola. I altruismens vingelkantiga app-butik, är "barnets bästa" ett slagträd i snart sagt varje ringhörna. Det är svårt att förstå, hur en människa med hänvisning till lagen kan mena att det är rätt och riktigt att en flicka ska åka till en pappa som misshandlar och våldtar henne. Det är ännu svårare att förstå hur någon, kan mena att en förälder som vill skydda sitt barn från dessa övergrepp, "saboterar umgänget."

I ett fall som detta, som My Vingren skriver om i artikeln i SVD, så måste väl varenda anständig människa förstå, att ett "sabotage mot umgänget," är det bästa för detta barn. Hur kan det komma sig att någon med reell möjlighet att sätta stopp för detta, avstår från att göra det?  Det måste anses vara närmast en kriminell handling.

Bara en person som är påtagligt verklighetsfrånvänd och med betydande brister i det mellanmänskliga samspelet, kan komma till slutsatsen, att ett barns lagliga rätt till båda sina föräldrar, betyder att barnet då ska bli brutaliserat på det här viset.

Detta är ytterligare ett exempel på, med vilket godtycke den svenska lagen kan tillämpas av de som har det i sin makt. Barn tvingas till en förälder som egentligen borde sitta i fängelse, socialtjänsten ser mellan fingrarna. "Barnets bästa," klingar då falskt i mina öron. Det är nog mer frågan om att socialtjänsten, inte har det civilkurage situationen kräver. Det är märkligt vad enkelt det är, att titta åt andra hållet, när det är ens egen säkerhet som är prio ett. Socialtjänstsekreterarna i det här fallet njuter säkert ostört av sitt fredagsmys hemma i soffan, medan flickan kastas in i helvetet. Sedan förväntas hon växa upp och respektera och känna förtroende för samhället och dess institutioner. Under dessa omständigheter är det alltså socialtjänsten i Sverige som har beslutsrätt i vad som är "barnets bästa." Den rätten är med all önskvärd tydlighet fråntagen den vårdande föräldern i Sverige. Det finns inget dokument eller lag som definierar "barnets bästa" och sunt förnuft fattas hos dessa beslutsfattare.

Det kanske kan finnas ett samband med att socialsekreterare runt om i landet, passar på att ge sig på familjer som hemundervisar sina barn? Detta är kanske ett kompensationsbeteende, så att det åtminstone ser ut som de gör något "för barnets bästa." Då ligger det tydligen inte i barnets intresse att få vara med sina föräldrar. Titta på fallet med Dominic Johansson som jag tidigare nämnt här i bloggen. I socialtjänstens motivering nämns bland annat, att pojken hade karies i två av sina mjöltänder(?!) och att han var allt för kontaktsökande (!?). Efter att Dominic omhändertagits, ändrades motiveringen till att han var överdrivet deprimerad (?!).

I Dominic fallet behövde inga socialsekreterare vara oroliga över att en aggressiv och våldsbenägen förälder, skulle orsaka dem skada. Dominics föräldrar var väl mer att likna vid fromma pacifister. De var på väg att flytta till Indien, för att syssla med humanitärt arbete. De kallades för "mänskliga rättighets extremister" av socialtjänsten. Så mycket mer "fruktansvärda" ansågs de vara än den våldsman som My Vingren beskriver, att Dominic omdelbart måste fråntas föräldrarna. Detta innan de hinner flytta till ett annat land. Så akut var det, att man ansåg sig ha fog för att storma, med beväpnad polis,  det plan som familjen redan bordat, och därefter skilja Dominic från sina föräldrar.

Jag undrar då, om socialtjänsten nu i helgen stormar in med beväpnad polis, när flickan som My skriver om blir våldtagen, för att undsätta henne?

 Till vänster en lycklig Dominic från tiden med föräldrarna, och till höger, Dominic efter att socialtjänsten omhändertagit honom från hans föräldrar och socialtjänstens så kallade "välvilja" haft sitt inflytande på honom.

ENGLISH

One of the most credible Swedish daily's, the conservative SVD, has an article that makes you wonder, if not there is something very, very wrong in the social services and schools in Sweden. In the imbedded confusion of the "app store" of misplaced altruism, the "best interest of the child" has become a valid justification in just about every ring corner. It is difficult to understand how a person with reference to the law can mean that it is right and proper for a young girl to be forced to go to a father that beats and rapes her. It is even more unconceivable to understand how anyone can think that a parent who wants to protect their children from these abuses, is "sabotaging visitation."

In a case like this, like the one My Vingren writes about the article in SVD,  surely every decent person must understand that a "sabotage of visitation," is what is best for this child. How can it be that someone, with a real and tangible capability to put a stop to this, refrain from doing so? In my eyes that is an act of no less than criminal neglect. 

Only a person who has a substantial lack of a sense of reality and obviously are in want of every notion of decency, may come to the conclusion, that a child's legal right to both parents, means that the child must be brutalized in this way.

This is another extreme example, of the arbitrarily application of the Swedish law by those who have the power to do so in Sweden. A child is forced to a parent who actually should be in jail, social services turn a blind eye. "Best Interests," is in this case nothing but lip service in my ears. It's probably more a case of the social services, lacking the moral courage this situation requires. It is amazing how easy it is, to look the other way, when it is your own safety that is priority one. Social secretaries in this case, are most certainly enjoying their friday at home on the couch in front of the TV undisturbed, while this little girl is thrown into all the anguishes of hell. Then she is expected to grow up and respect and have confidence for society and its institutions. There are no laws in Sweden that holds officials accountable for their actions or neglect. In light of these circumstances, it becomes clear that the social services in Sweden, superseding the caring parent, are the ones that decides and defines "the best interests of the child." This right to decide what's best for your child is quite clearly deprived the caring parent in Sweden. There is no document or law in Sweden that defines the "best interest of the child," and in want of common sense the decisions makers repeats the same mistakes over and over again. 

There might actually be a correlation between the neglect of the social workers in these violent cases, and the ostensible ease by which the social workers seemingly without restraints, jump to the opportunity of persecuting families that are home schooling their children. This is perhaps a compensatory behavior, in this way, it at least looks like they are doing something "for the best interest of a child." Since it is apparently not, in the child's best interest, to be with their parents when it comes to home schooling. Look at the case of Dominic Johansson, who I have mentioned earlier in this blog. In the social service's rationale for taking Dominic into custody, they mentioned among other things, that the boy had cavities in two of his baby teeth (!?). They also said that the boy was abnormally outgoing, and too trusting(!?). Later, after Dominic had been in custody, the justification was "modified" to that of the opposite, that he was excessively depressed (!?).

In the Dominic case, no social worker had to be worried that an aggressive and violent parent, would cause them harm. Dominic's parents were more akin to pious pacifists actually. They were about to move to India to engage in humanitarian work. They were called "human rights extremists" by the social services. In fact, so much more "despicable" were Dominic's parents considered to be by the social services in comparison to the violent assailant My Vingren describes, that Dominic immediately had to be deprived of his parents. This before they could move to another country. So imminently acute was the perceived "immediate danger" for Dominic's safety, that the social services felt they were justified to storm, with armed police, the plane the family already had boarded, and then remove Dominic from his parents. This was three years ago, and Dominic is still not back with his parents.

I wonder if the social services, with the assistance of armed police, will storm in this weekend to save this little girl that My Vingren writes about from being abused and raped? 

In the Photo above: To the left Dominic from the happy times with his parents.  To the right, Dominic after the questionable "benevolence" of the social services was forced upon him and he was separated from his parents.