Det finns en del märkliga företeelser i Sverige. Dessa blir mycket tydliga ifrån ett litet avstånd. Extra tydliga blir de när man kan ha förmånen att ta del av en rättslig tradition som ligger ljusår över den svenska vad avser individers rätt till ett liv enligt egen övertygelse, dvs den amerikanska rättstraditionen.
Helene Odenljung utrycker ett typisk Svenskt förhållningssätt och här går Leila Qaraee loss med floskeltoppen. Det är dåligt underbyggt, selektivt exkluderande av fakta, insinuativt och en samling åsiktsplattityder utan förankring. Helene svänger sig med vedertagna begrepp i sin åsiktshörna som om de som tycker annorlunda i sakfrågan har en annan åsikt och hon därför måste framhålla dessa ideal. Leila insinuerar att barnens intressen står i strid med föräldrarnas, som vanligt så finns det inget belägg för denna hårresande uppfattning som går stick i stäv med den samlade mänskliga erfarenheten. Leila tycks heller inte kunna skilja på begreppen och blandar ihop det rejält, vilket säger mer om hennes bristande repsekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna än något annat. Den sekulära staten blev visst helt plötsligt det sekulära samhället, hoppsan! Jag är ledsen Leila, men vi har inte ett sekulärt samhälle, men det har de i Nord-Korea.
Detta sätt att uttrycka sig är gravt missvisande.
För det första finns det i Sverige en närmast bisarr inställning att barn inte ska utsättas för sina föräldrars religiösa och filosofiska livsåskådning! Personer som Helene kan deklarera detta "höga ideal" med motiveringen som låter väldigt bra, nämligen att barnet själv ska få göra sina egna val (alternativt att Leila väljer för dem istället). Det låter bra, men är en förbannad lögn. Barn väljer ingenting själva. De lär sig under sin uppväxt hur världen ska tolkas och vad som går för sig och vad som inte går för sig. Debattörer som Helene och andra har inga problem med att motsäga sig själva i nästa andetag, då de kräver hårdare tag i skolan och tydliga förebilder för barnen som annars springer vilset omkring.
Med detta i åtanke så framstår det att enligt svensk idétradition, är det dåligt om barn får värderingar från sina föräldrar, men bra om de får det från offentliga institutioner. Det visar också att det "upphöjda" idealet om barnens rätt att själva välja bara avser föräldrarnas värderingar, inte den "allmänna värdegrunden," (eller Leila Qaraees värderingar). För den "allmänna värdegrunden" är inte föremål för eget val eller ställningstagande, inlärningen av den katekesen är obligatorisk i Sverige.
När kammarrätten i Göteborg plötsligen ger en familj rätt att själva sörja för utbildningen och uppfostran av sina barn, så går de unilaterala värderingsväktarna, här representerat av Helene, som jobbat så hårt för att alla barn ska formas i samma form, i taket och kräver omprövning.
Slängande med plattityder menar hon att alla barn har rätt till utbildning (!?) och att lära sig respekt bla bla bla osv..., och så menar hon naturligtvis att barn som inte tvingas in i den offentliga skolan och tvångsmatas med den offentliga doktrinen blir... något dåligt, kanske till och med någon som inte delar den gemensamma värdegrunden, hur den nu ser ut för dagen. Som om barn som undervisas hemma inte lever i den här världen, de blir liksom "ufon" på nåt vis, enligt Helene.
Helene låter det vara osagt hur historiens stora, som Churchill, Voltair, Aristoteles och Kant för att nämna några, har kunnat bidra till vår högtstående civilisation utan den svenska obligatoriska skolan i ryggen, och utan alla dessa "välmenande" dilletanters klåfingriga inblandning i sånt som inte angår dem.
Barnkonventionen förvanskar Helene utan samvetskval, rätt till utbildning blir tvång att vara i den av staten subventionerade skollokalen. Helene väljer påpassligt att bortse ifrån all forskning som visar att hemundervisade barn har mycket goda sociala och akademiska kunskaper, och i det flesta fall bättre än vad barn som genomlidit den allmänna skolan har. Det är möjligt att Helene inte är så insatt, men då ska hon inte heller uttala sig så som hon gör och gå ut så hårt som om hon gör. Hon uttalar sig om något som hon inte kan något om.
Helene pratar inte om utbildning. När hon säger "skola," menar hon indoktrinering. Hade fokus varit kunskap, hade hon förespråkat hemundervisning, så enkelt är det. Allt annat är bara förvanskning och propaganda. Det blir uppenbart i Helenes avslutande retoriska klavertramp, där hon likställer hemundervisning med "borta från skolundervisning," inget kunde vara mer fel. Inget barn har så nära till undervisning som ett barn som hemundervisas.
Värdegrundstotalitarismen använder sig också gärna av misstänkliggörande av föräldrar. Så kan man också läsa i Helenes alster att, föräldrar vill hålla sina flickor hemma, att barn som hemundervisas inte bara hålls borta från skollokalen, utan också tydligen isoleras från "omgivningen och samhället i övrigt." Dock låter inte Helene förtälja vilka belägg hon har för att hemundervisande föräldrar, dessa "Fritz" föräldrar, gömmer sina barn för omvärlden. Man får väl förstå det som så att, Helene lämnar just den delen till de egna förmågorna hos läsaren.
Det Nationalsocialistiska Tyskland var också en ihärdig motståndare av hemundervisning. Jag har inte belägg för det i skrivande stund, men jag vågar nog påstå att Stalin nog inte heller var sådär värst positiv till tanken att föräldrar själva skulle bestämma vilka värderingar som deras barn skulle präglas med. Båda systemen hade dock vad man i moderna termer kan kalla för en gemensam värdegrund, som man höll som det högsta. Märkligt nog var båda systemen lika koleriska motståndare till religion. Utom den av staten subventionerade mytologin så klart, men det ansågs naturligtvis inte vara religion, utan det var ju vad som var rätt och riktigt.
Därmed fanns det så att säga ingen anledning att uttrycka någon förståelse för något annat sätt att tänka eller tycka som inte omfattas av det statliga obligatoriet. Det visar ju historien gång efter annan att nästan vilka metoder som helst är tillåtna för att tvinga ett folk att vara "fria." Björklund har inga betänkligheter dock och stövlar vidare med arkaiska och auktoritära förebilder.
