Nog är vi naiva alltid när vi använder oss av de sociala nätverken. Fast egentligen kanske det inte är så mycket naivitet som rationalitet. Alla använder nätet och de tjänster som det medför, de sociala nätverken har förändrat hur människor umgås. Så antingen är man som folk är mest, och utvidgar sina umgängesformer. Alternativet vore att dyka in i varje detalj och minutiöst ta ställning till varje klausul i vartenda avtal - det kommer aldrig hända. Det är det ingen som orkar, ingen har tid. Dessutom, alla använder tjänsterna, hur farligt kan det va? Typ. Vilket betyder att mina vänner kommer fortsätta att plågas av fotografier på mig och obetydliga tilltal om lika oväsentliga småsaker från min vardag.
Varje gång jag skrollar förbi avtalstexten för att komma till "rutan" tänker jag ungefär, "undrar vad man skriver bort den här gången?" Skulle man lusläsa alla avtal, Iphone, appar, Ipad-apppar, instagram, gps-appar osv osv i all oändlighet, skulle man inte få göra annat. Dessutom, vad ska man med alla prylar till om man ändå inte kan använda dem?
Det går väl an så länge allt är väl. Med tanke på alla eventualiteter har jag gjort en avvägning. Jag vill ju kunna dela med mig av bilder till mitt umgänge, men jag har hittills avstått ifrån att lägga upp ansiktsbilder på mina yngsta barn.
Det är deras integritet och privatliv i den lilla vardagen jag tänker på. Ibland gör det riktigt ont att inte kunna falla för frestelsen att lägga upp en alldeles underbar bild där ansiktet är synligt. Facebook och Twitter osv är så bedrägliga. De flesta av oss som använder de sociala nätverken tycker nog att det är privat, fast det är det ju inte. Det blir ett problem, eftersom ingen kan veta vad materialet används till idag - egentligen - och ingen kan veta vad som händer med det om 10 år eller mer. Det privata - vardagen, och det högtidliga och möjligen offentliga blandas i de sociala nätverken till en informationsratatouille, där alla gränser blandats ihop så att vi till slut inte vet vad som är vad.
Därmed inte sagt att man inte kan vara offentlig i ett avgränsat sammanhang, även med barn, så har det alltid varit, om det så varit priser som delats ut på bymarknader eller andra offentliga tillställningar. De gamla varianterna på offentlighet är mycket tydligare avgränsade, och även då hände och händer det fortfarande, att folk frågar sig om det är "värt det?" Men i cyberrymden försvinner det ställningstagandet på något vis i den stora smältdegeln där alla deltar.
Det blir lite som i Star trek, "resistance is futile" förr eller senare så blir alla uppkopplade, assimilerade och en del av "the hive." För mina små får det bli först när de är stora nog, innan deras ansikten från deras vardag blir "assimilerade" i "the hive," men då är det deras eget val.
