Swedish court: Homeschooling = abuse

It is now declared by the Swedish court of appeals in Stockholm (Hovrätten) that homeschooling is a valid reason for the state to remove the child from the parents with force, but not only that. In its statement the court also rules that homeschooling is also a valid reason to permanently remove custody from the parents! Homeschooling is declared by court as a permanent danger for a child’s health and development! Therefore homeschooling is considered such serious abuse that the parents lose custody and all parental rights permanently.

This needs to be put into perspective because frankly I find this judgment so repulsive and repugnant to all I believe in that the statement in itself cannot carry the absurdity of it. 

The Swedish court is making it legal to act in direct contradiction to the UN declaration of human rights. A declaration that Sweden has signed. 

The court motivated their decision with the phrase that the parents because of homeschooling are isolating their child from meeting peers and therefore are: ”lacking in care of Domenic in a way that results in permanent danger for his health and development.” 

In Sweden there is an administrative policy and rule that courts shall adhere to current scientific results and research, apparently the court ignores this. There are tons of research contradicting the opinionated view of the court about homeschooling and isolation.

Its ironic that the ruling that goes against science and violates the most fundamental human right, is delivered the same day as the Nobel prize is delivered, hosted by the Swedish royal family in Stockholm, celebrating science and the peace prize. 

The court ruling means that parents that homeschool in Sweden loose custody of their child! 

Not only that, it will be done without any due process. The child can be removed from the parents without previous notification or possibility to defend your right as a family or parent or child in advance. 

I wonder what has happened to Sweden and when did this start? 

State sanctioned sexual abuse in Sweden

FOR ENGLISH SCROLL DOWN

Så kan man åter läsa i tidningen saker som gör att man funderar på om inte allt är väldigt, väldigt,  mycket fel inom socialtjänsten och skola. I altruismens vingelkantiga app-butik, är "barnets bästa" ett slagträd i snart sagt varje ringhörna. Det är svårt att förstå, hur en människa med hänvisning till lagen kan mena att det är rätt och riktigt att en flicka ska åka till en pappa som misshandlar och våldtar henne. Det är ännu svårare att förstå hur någon, kan mena att en förälder som vill skydda sitt barn från dessa övergrepp, "saboterar umgänget."

I ett fall som detta, som My Vingren skriver om i artikeln i SVD, så måste väl varenda anständig människa förstå, att ett "sabotage mot umgänget," är det bästa för detta barn. Hur kan det komma sig att någon med reell möjlighet att sätta stopp för detta, avstår från att göra det?  Det måste anses vara närmast en kriminell handling.

Bara en person som är påtagligt verklighetsfrånvänd och med betydande brister i det mellanmänskliga samspelet, kan komma till slutsatsen, att ett barns lagliga rätt till båda sina föräldrar, betyder att barnet då ska bli brutaliserat på det här viset.

Detta är ytterligare ett exempel på, med vilket godtycke den svenska lagen kan tillämpas av de som har det i sin makt. Barn tvingas till en förälder som egentligen borde sitta i fängelse, socialtjänsten ser mellan fingrarna. "Barnets bästa," klingar då falskt i mina öron. Det är nog mer frågan om att socialtjänsten, inte har det civilkurage situationen kräver. Det är märkligt vad enkelt det är, att titta åt andra hållet, när det är ens egen säkerhet som är prio ett. Socialtjänstsekreterarna i det här fallet njuter säkert ostört av sitt fredagsmys hemma i soffan, medan flickan kastas in i helvetet. Sedan förväntas hon växa upp och respektera och känna förtroende för samhället och dess institutioner. Under dessa omständigheter är det alltså socialtjänsten i Sverige som har beslutsrätt i vad som är "barnets bästa." Den rätten är med all önskvärd tydlighet fråntagen den vårdande föräldern i Sverige. Det finns inget dokument eller lag som definierar "barnets bästa" och sunt förnuft fattas hos dessa beslutsfattare.

Det kanske kan finnas ett samband med att socialsekreterare runt om i landet, passar på att ge sig på familjer som hemundervisar sina barn? Detta är kanske ett kompensationsbeteende, så att det åtminstone ser ut som de gör något "för barnets bästa." Då ligger det tydligen inte i barnets intresse att få vara med sina föräldrar. Titta på fallet med Dominic Johansson som jag tidigare nämnt här i bloggen. I socialtjänstens motivering nämns bland annat, att pojken hade karies i två av sina mjöltänder(?!) och att han var allt för kontaktsökande (!?). Efter att Dominic omhändertagits, ändrades motiveringen till att han var överdrivet deprimerad (?!).

I Dominic fallet behövde inga socialsekreterare vara oroliga över att en aggressiv och våldsbenägen förälder, skulle orsaka dem skada. Dominics föräldrar var väl mer att likna vid fromma pacifister. De var på väg att flytta till Indien, för att syssla med humanitärt arbete. De kallades för "mänskliga rättighets extremister" av socialtjänsten. Så mycket mer "fruktansvärda" ansågs de vara än den våldsman som My Vingren beskriver, att Dominic omdelbart måste fråntas föräldrarna. Detta innan de hinner flytta till ett annat land. Så akut var det, att man ansåg sig ha fog för att storma, med beväpnad polis,  det plan som familjen redan bordat, och därefter skilja Dominic från sina föräldrar.

Jag undrar då, om socialtjänsten nu i helgen stormar in med beväpnad polis, när flickan som My skriver om blir våldtagen, för att undsätta henne?

 Till vänster en lycklig Dominic från tiden med föräldrarna, och till höger, Dominic efter att socialtjänsten omhändertagit honom från hans föräldrar och socialtjänstens så kallade "välvilja" haft sitt inflytande på honom.

ENGLISH

One of the most credible Swedish daily's, the conservative SVD, has an article that makes you wonder, if not there is something very, very wrong in the social services and schools in Sweden. In the imbedded confusion of the "app store" of misplaced altruism, the "best interest of the child" has become a valid justification in just about every ring corner. It is difficult to understand how a person with reference to the law can mean that it is right and proper for a young girl to be forced to go to a father that beats and rapes her. It is even more unconceivable to understand how anyone can think that a parent who wants to protect their children from these abuses, is "sabotaging visitation."

In a case like this, like the one My Vingren writes about the article in SVD,  surely every decent person must understand that a "sabotage of visitation," is what is best for this child. How can it be that someone, with a real and tangible capability to put a stop to this, refrain from doing so? In my eyes that is an act of no less than criminal neglect. 

Only a person who has a substantial lack of a sense of reality and obviously are in want of every notion of decency, may come to the conclusion, that a child's legal right to both parents, means that the child must be brutalized in this way.

This is another extreme example, of the arbitrarily application of the Swedish law by those who have the power to do so in Sweden. A child is forced to a parent who actually should be in jail, social services turn a blind eye. "Best Interests," is in this case nothing but lip service in my ears. It's probably more a case of the social services, lacking the moral courage this situation requires. It is amazing how easy it is, to look the other way, when it is your own safety that is priority one. Social secretaries in this case, are most certainly enjoying their friday at home on the couch in front of the TV undisturbed, while this little girl is thrown into all the anguishes of hell. Then she is expected to grow up and respect and have confidence for society and its institutions. There are no laws in Sweden that holds officials accountable for their actions or neglect. In light of these circumstances, it becomes clear that the social services in Sweden, superseding the caring parent, are the ones that decides and defines "the best interests of the child." This right to decide what's best for your child is quite clearly deprived the caring parent in Sweden. There is no document or law in Sweden that defines the "best interest of the child," and in want of common sense the decisions makers repeats the same mistakes over and over again. 

There might actually be a correlation between the neglect of the social workers in these violent cases, and the ostensible ease by which the social workers seemingly without restraints, jump to the opportunity of persecuting families that are home schooling their children. This is perhaps a compensatory behavior, in this way, it at least looks like they are doing something "for the best interest of a child." Since it is apparently not, in the child's best interest, to be with their parents when it comes to home schooling. Look at the case of Dominic Johansson, who I have mentioned earlier in this blog. In the social service's rationale for taking Dominic into custody, they mentioned among other things, that the boy had cavities in two of his baby teeth (!?). They also said that the boy was abnormally outgoing, and too trusting(!?). Later, after Dominic had been in custody, the justification was "modified" to that of the opposite, that he was excessively depressed (!?).

In the Dominic case, no social worker had to be worried that an aggressive and violent parent, would cause them harm. Dominic's parents were more akin to pious pacifists actually. They were about to move to India to engage in humanitarian work. They were called "human rights extremists" by the social services. In fact, so much more "despicable" were Dominic's parents considered to be by the social services in comparison to the violent assailant My Vingren describes, that Dominic immediately had to be deprived of his parents. This before they could move to another country. So imminently acute was the perceived "immediate danger" for Dominic's safety, that the social services felt they were justified to storm, with armed police, the plane the family already had boarded, and then remove Dominic from his parents. This was three years ago, and Dominic is still not back with his parents.

I wonder if the social services, with the assistance of armed police, will storm in this weekend to save this little girl that My Vingren writes about from being abused and raped? 

In the Photo above: To the left Dominic from the happy times with his parents.  To the right, Dominic after the questionable "benevolence" of the social services was forced upon him and he was separated from his parents.

Socialtjänstens grundlagsbrott fortsätter

For text in English scroll down.

Ytterligare ett exempel på hur Sverige förvandlats till ett godtyckets högborg. Ett godtycke som är befäst i lagen. I vilket civiliserat land som helst finns det ordentliga skyddsmekanismer mot myndigheters ingripande och kränkande av de mest grundläggande rättigheterna. En av dessa är rätten att inte bli fråntagen sitt barn och att inte bli fråntagen sina föräldrar.

Vad hände med lagarna mot diskriminering och för likabehandling? Det är alltid lika intressant och nedslående att ta del av hur de offentliga rationaliseringarna ser ut när sådana hänsyn bortses ifrån.  I  allmänhet, så behövs det inte specificeras i någon detalj. Läser man till exempel en dom så kan ett helt koppel med grundläggande rättigheter ignoreras med en formulering i stil med; "något skäl till att bedöma det annorlunda i detta läget finner inte rätten..."

Man kanske inte ska bli så förvånad med tanke på att Sverige bedrev tvångssterilisering som baserades på rashygieniska hänsyn ända in på 80-talet. Det kanske inte är så konstigt att någon då tycker att föräldrar som är förståndshandikappade, även fast de nu inte är det egentligen, inte har några föräldrarättigheter.

I Sverige kan vilken socialsekreterare som helst tycka vad som helst och ta vilket barn som helst. För sanningen är den, att när väl det perfekta brottet är begånget. Så har myndigheterna alla systemets möjligheter att i efterhand konstruera de historiska omständigheterna för att motivera sitt agerande. Se bara på fallet med Dominic Johansson, hans pappa kallades för "mänskliga rättighetsextremister" av tjänstemännen. Det är nog bara i Sverige man kan råka ut för att bli kallad för extremist för att man anser att man har rättigheter som föräldrar. 

Med den polariseringen i åtanke så ligger argumentationsnivån på ungefär samma nivå som i diktaturer där människor som uttrycker demokratiska åsikter klassas som till exempel "högerextremister" eller "vänsterextremister" beroende på hur smaken faller. I Sverige är det alltså "mänskliga rättighetsextremister" som är brännmärkningen för dagen. Hur länge ska det dröja innan den rättsrötan är rättad, barn växer, man har inte hur länge som helst på sig. Myndigheterna stormade planet Dominic satt på när familjen skulle flytta utomlands med beväpnad polis och kidnappad Dominic i juni 2009. Det är över tre år sedan.

För Lasse och Carin i Västervik har det gått elva år sedan de blev utsatta för det värsta brott en förälder kan råka ut för, att förlora sitt barn. De har blivit av med stämpeln som föranledde att de förlorade alla sina föräldrarättigheter, men har de fått tillbaka barnet för det? Nej. det har det inte. Har den myndighet eller tjänsteman, som fattade beslutet fått ta ansvar för det felaktiga beslutet? Nej. Har någon fått axla ansvaret och kompensera föräldrarna för det obeskrivliga lidande de orsakats? Nej.

Det är så det är. Inkompetens, illvilja, missriktat altruism och politisk dogmatism får agera fritt i Sverige och förstöra människors liv. Det kommer få fortgå så länge myndigheterna står över folket och inte tvärt om. Det kommer fortsätta så länge den svenska statsfilosofin är att lagarna är uttrycket för den goda och aggregerade folkviljan och per definition i ett evigt cirkelresonemang inte kan vara av ondo.

Därmed inget behov av en konstitution som kan fullföljas, inget behov av en författningsdomstol som kan utgöra en garanti mot statens övergrepp på enskilda, och därmed inget försvar mot att samhället alltmer glider mot totalitära uttryck. Nästan vad som helst kan motiveras med det infantila argumentet att det är "bra för barnen," och i ett system som rutinmässigt ställer barnet intresse i motsats till föräldrarnas, finns inga garantier.

Om staten kan åberopa tolkningsföreträde vad som avses med rättigheter så finns inga rättigheter, då finns bara av staten subventionerade privilegier, och privilegier kan man bli fråntagen när som helst.

ENGLISH TEXT

This is yet another example of how Sweden has turned into a stronghold of arbitrariness. Official arbitrariness that is entrenched in the law. In any civilized country there are proper safeguards against official interference and violation of the most basic civil rights. One of these rights is the right not to be deprived of your children and not to be deprived of your parents.

What happened to the laws against discrimination and for equal treatment? It's always interesting and equally distressing to see how the Swedish official rationalization looks like when such considerations are disregarded. If one reads a judgment a whole brace of basic rights can be ignored with general wording along the lines of, "the court does not find any reason to judge it differently in this situation...”

Maybe one should not be so surprised, given that Sweden applied forced sterilization based on ideas of race hygiene up until the 80's. In light of that it may not be surprising that someone would think that parents who are mentally retarded, even though they actually are not, has no parental rights.

In Sweden, a social worker at any time, for whatever reason, can take any child into custody. Because the truth is, once the perfect crime is committed, the authorities have all the system's resources to retrospectively construct the historical circumstances to justify their actions. Just look at the case of Dominic Johansson, his father was called a "human right extremists" by officials. It's probably only in Sweden you may encounter being called extremist because you believe that you have rights as a parent.

With this polarization in mind the level of argumentation is about the same level as in dictatorships where people expressing democratic views are classified as either "right-wing" or "left-wing extremists" depending on which is deemed most stigmatizing. In Sweden, the words "human rights extremists" is the stigma of the day. How long will it be before the violations of these rights are corrected, children grows up fast. Authorities stormed the plane Dominic had boarded, with armed police when the family were about to move abroad. That was June of 2009. It's over three years ago.

For Lasse and Carin in Västervik, it is eleven years since they became victims of the worst crimes a parent might face, losing their child. They have been vindicated of the reasons which led to the loss of their parental rights, but have they got their child back as a result of it? No, they have not. Has the authorities or official who made the decision been held accountable for the erroneous decision? No. Has anyone assumed the responsibility and compensated the parents for the unspeakable suffering they have been subjected to? No.

That's how it is. Incompetence, malice, misguided altruism and political dogmatism may act freely in Sweden and destroy people's lives. It will be allowed to continue as long as the authorities are above the people and not vice versa. It will continue as long as the Swedish government’s philosophy is that the law is the expression of the good and the aggregated will of the people and by definition in a perpetual circular reasoning, can not be of evil.

Thus no need for a constitution that can be enforced. No need for a constitutional court that can offer a guarantee against state abuse of individuals and their rights and therefore no defense against a society that increasingly is sliding towards totalitarianism. Almost anything can be justified by the infantile argument, that it is "good for the children," and in a system that routinely makes the child’s interests adversarial to the their parents’, there are no guarantees.

If the state can invoke exclusive right to define rights, there are no rights, then there are only state subsidized privileges, and privileges may be removed at any time.