Speaking of Peace: Captain Vasili Arkhipov

This is what a real hero looks like, the Russian Submarine Captain Vasili Arkhipov, he saved the world during the Cuban crisis.

In times of the Nobel Peace Prize I always think about this amazing hero that is so unjustly kept in anonymity. The Nobel Peace Prize has been criticized for being a political venue instead of giving the prize to those who really deserve it. This year it was awarded to the European Union.

In my mind, as long as the Nobel Peace Prize is NOT awarded to the memory of Vasili Arkhipov, it is awarded to the wrong guy. He is without a doubt the one man in history, any time period included, that to his merits can add: ”I single handedly saved the world!” Not only that, he also showed us something else, he showed us that ”the buck stops here.” He is an excellent example of that every person has the possibility to choose and change the world, in 1962, the buck stopped with Vasili Arkhipov.

In accordance to this my question is: What is the Nobel comity doing?

Captain Vasili Arkhipov, refused to follow orders during the Cuban crisis in 1962. He refused to fire a nuclear weapon against the United States. For this he was punished in the Soviet Union. His heroism was kept a secret for 40 years, and he has suffered for it and died humiliated as an outcast in 1998. How does the world thank him? It doesn’t. The Nobel Prize goes to the European Union!

Every organization depend on the chain of command and in a way even society does the same. In the Armed forces to refuse an order is not appreciated to say the least. I have myself served as a green beret, an order is meant to be followed and our lives actually depend on it. But as Captain Vasili Arkhipov showed our lives also depend on our ability to be able to determine when not to follow orders. Captain Arkhipov did not by his action endorse anarchy or civil disobedience, he endorsed humanity. If we would put ourselves in his shoes, it is easy to realize that by making this decision he knew his next stop would probably be Siberia and the Gulag.

One needs to put this in perspective. In 1962, during he Cuban crisis everything was under tension. Basically The U.S. and the Soviet were staring each other down from the barrel of a gun and the Soviets lost their nerve. That’s what happened, they ordered Captain Vasili Arkhipov to fire a nuclear weapon. They meant business, they didn’t start of with mortars or conventional bombs. For some reasons the Soviets were freaking out and went for the big guns right away.

The immediate result of an attack like that considering the political climate of the times would probably have meant the annihilation of the human culture as we know it. President Kennedy would have been forced to retaliate and Europe would have seized to exist more or less, it probably would have been vaporized in a nuclear cloud.

So every year at ”Nobel” times, I thank this great man in my mind for his heroism and for my life and health, and for everything else I have in my life that would have been extinct or wiped of the map. The Nobel comity gives the Peace Prize to pop politicians and super organizations, peacefully killing the great symbolical and inspirational meaning of the prize in the process.

Make October 27 "Vasili Arkhipov” day in memory of this extraordinary man and the gifts his heroism has granted us all.

Mitt i valspurten!

Det Amerikanska valet utmålas som ett ödesval och nu håller världen andan för att se vem som kommer stå som ledaren för den mäktigaste nationen i vår historia. Romney hade ett allvarligt handikapp i början av kampanjen och det var Obama's starka "varumärke." Jag tror det är få presidenter som fått ett sådant medialt urtymme med allt från satiriska "mao-posters" till en omfattande lagreform uppkallad efter sig, "Obama-care."

I början av valkampanjen verkade det som om Obama hade siktet inställd på en promenadseger. Hans prestation i den första tv sända debatten mellan honom och Romney var underligt avslaget. Han fick kritik för det. Sedan tuffade han till sig och blev vassare. Kanske lite i överkant, men det kanske är förståeligt att Obama har vissa svårigheter att hålla sig till debatteknikens Mitt-fåra, men han har fått mycket kritik för att ha kallat Romney för skitsnackare och "Romnesia," syftande på minnesförlust.

Efter att eventuellt ha underskattat Romney, hände tragedin i Benghazi som belastar Obama. Dock har de flesta stora medierna i USA i allmänhet förbisett händelsen där, som var den värsta attacken mot en Amerikansk diplomatpost sedan 1979, då USA:s ambassad i Tehran attackerades. Förutom Foxnews då, som bokstavligen försöker banka in i folk, att det var något skumt med hela den händelsen. Foxnews kräver kontinuerligt svar av Obama, om hur de kunde låta ambassadören och tre andra Amerikanska tjänstemän dö, utan att undsätta dem. Svaret har dock uteblivit. Sean Hannity har mer eller mindre gett upp sitt eget liv, tror jag och beslutat sig för att vara den som aldrig släpper detta. Sätter man sig i bilen och råkar få på radion, så är det stor sannolikhet att man får höra Hannity gå loss på Obama, och i inte så milda toner. Även på tv går det inte att undgå att anträffas av Hannity's engagemang i frågan. Man skulle kunna tro att detta allvarligt skulle sänka Obama's popularitet. Så är det nu inte. Det verkar mer som om Obama's popularitet påverkats av andra faktorer, som till exempel att Romney har lyckats komma igenom och etablera sig som ett verkligt alternativ.

Det skedde i stort sett i den första tv debatten mellan de två kandidaterna. Där Romney, som upp till dess mest uppfattats som kanske lite klumpig och lite svettig, en aning stressad av situationen och lite för mån om att verka helylle. Det var nog grunden för Obama's taktiska misstag inför den första debatten. Oj vad fel det blev. Obama överrumplades av Romney's vältalighet och säkra framträdande och de amerikanska väljarna fick upp ögonen för, vem den verkliga Romney var. Inte blev det bättre av att vice-Presidenten, Biden, kastade grodor runt sig, som att fråga hur många som förlorat någon i kriget i Iran (!?). Dessutom uppfattades han som arrogant i sitt bemötande av Romney's vice-President kandidat, Paul Ryan.

Sedan kom stormen Sandy som orsakat enorma skador längs östkusten och i flera dagar satte hela valkampanjen på undantag. Den republikanske guvernören i New Jersey fick både kritik och beröm för att ha givit positiva omdömen om Obama's insats i att underlätta för medborgarna i hans stat. För Obama blev det knivigt, som President måste han agera, men inte för mycket så att det verkar som om han profiterar på stormen. Frågan hur det har påverkat valet är oklart. Nu efter stormen stiger kritiken mot myndigheterna på grund av stora umbäranden bland befolkningen i de drabbade områdena och det kan påverka valet i åtminstone New York.

Obama har nu i slutspurten fått stöd av ex-President Clinton som fortfarande är populär bland amerikanerna. Mitt insåg att han behövde sin egen Clintan i sin ringhörna och tog hjälp av Clint Eastwood - det blev väl sådär kan man väl säga, med hans tal och allt.

Kanske var det så att Obama var så säker på att ta hem segern och kraftigt underskattade sin motståndare att han helt enkelt begick ett misstag. Folk i USA vill ha bättring, de vill ha fler jobb och få fart på ekonomin och det snabbt. Jag har en känsla av att den som de amerikanska väljarna uppfattar som den som levererar, blir den som avgår med segern.

Men nu är det bara knappt ett dygn kvar tills det amerikanska folket har beslutat om Obama får förnyat förtroende. Må bäste man vinna!

SVD
DN
CNN resultatsida